Osteopat | Obstacle course race atlet
Vi är aldrig mer än 10 meter i från varandra. Hon springer ifrån mig uppför, jag springer ifrån henne nerför. Ida springer ifrån mig med sandsäcken, jag är extremt trött vid det här laget. Det känns som mina ben inte svarar, men sanningen är att vi pushar varandra hårt.
På vägen tillbaka till huset från turen ser vi vilken stor påverkan regn har på Madeira. Flera stenras har släppt och större stenar ligger på bilvägarna. Det ger en respekt och ödmjukhet för hur små vi faktiskt är.
Dags för första löpresan för den här säsongen och den bokades spontant, 4 veckor innan det var dags. Madeira är en plats jag inte har haft på min lista av … Fortsätt läsa Madeira dag 1
Sista loppet och sista chansen till ett guld. Vi är ett starkt lag tillsammans och gör vi ett bra lopp visste vi att vi hade chansen att vinna. Fram tills … Fortsätt läsa Team OCR World Championships 2018
Under flera år har jag placerat mig bra på detta lopp men aldrig riktigt känt att det varit mitt lopp. Jag har kommit in många minuter efter ettan och tvåan. … Fortsätt läsa 15km OCR World Championships
I weavern tar jag in igen. Hindren är min enda chans att hänga med dem. Snart är vi framme vid Skitchen. Lindsay tappar. Nu har jag chansen. Försöker göra det nya hindret så snabbt jag kan.
”Idag är det Karins viktigaste lopp på säsongen för att hon ska få ett bra utgångsläge inför finalen”. Jag ler, jag vet att jag kommer sätta den idag.
Idag fick jag möjlighet att träffa gänget från Idrottsplatsen i Göteborg. Det är personer med intellektuella funktionsvariationer som arbetar med idrott, friluftsliv, anläggningsservice och funktionärsskap. Vi träffades ute i Kviberg … Fortsätt läsa Idrottsplatsen Daglig verksamhet
Jag värderar många gånger om jag bara ska stanna, det är det enda som hjälper på träning, men jag vill inte stanna på ett lopp, jag vill inte. Tillslut går jag nästan och jag tar beslutet att ställa mig helt still och pressar handen rakt in i min höftböjare.
En monkeybar kvar. Inga problem tänker du. Jag med. Tio stänger armgång. Men det går inte, underarmarna fungerar inte, händerna känner jag inte längre och axeln slår ut min muskelkraft.
7km in så kommer det en lång uppförsbacke och jag hör någon flåsa bakom mig. Jag förstår snabbt vem det är. Det är den unga killen. ”Jaha, då blir jag omsprungen av en 12 åring”.
This will be my first English post, I hope you like it :). Last week Oscar and I were in Drammen, Hemsedal, Hoddevik and Jotunheimen in one week.
