15km OCR World Championships

44797712_893024087575233_8943161837818478592_o

Under flera år har jag placerat mig bra på detta lopp men aldrig riktigt känt att det varit mitt lopp. Jag har kommit in många minuter efter ettan och tvåan. Jag har placerat mig bra i slutändan för att jag har klarat hindren. När jag fick veta att VM skulle vara i England så förstod jag att mina möjligheter till en bra placering ökade. Kyla, regn, lera och tekniska hinder, det passar mig. Äntligen en skadefri säsong och jag har fått upp mina mil jag springer i veckan. Trots detta så har fokusen ändå legat på det kortare loppet, men det var nu gjort och jag var redo att ta min revansch från gårdagen.

OCRWCSaturday-1
foto: @dryrobe

Starten går och vi springer samma del som dagen innan. Över mudland, wreckbag-carry. Jag tar ledningen. Efter 500m med wreckbagen drar jag ner lite på tempot, Annika och Zuzana passerar. Snart börjar starten av många hinder och moment. Allt från repklättring, rulla en atlassten, krypning, ett långt mudland och de tio första tjejerna håller ihop. Det är inte mycket ren löpning och ingen rycker ifrån. Jag älskar den första delen. Det blir väldigt tydligt vad alla är bra och mindre bra på. Så fort det kommer en ren löpsträcka rycker de löpstarka ifrån. Så fort det kommer många moment, hinder, saker som gör att du måste stoppa upp löpningen, rycker bland annat jag ifrån. Jag har alltid tänkt att det är just specifikt hinder jag är bra på men jag är bra på övergångar, till och från hinder också. Jag har ingen hög löphastighet men jag rör mig framåt snabbt och energisnålt.

44896645_310610149534489_1245637281453178880_o

6km in och jag ligger i täten tillsammans med Zuzana och Lindsey med många tjejer tätt bakom. Vi kommer fram till Stair-way-to-heaven. Alla tre kör hindret, på väg ner från det skriker funktionären, ”do not touch the black step, only yellow”. Alla tre gjorde det och tvingas hoppa ner igen. För första gången känner jag att underarmarna börjar bli trötta. Men jag kör direkt ändå. Inga problem och jag börjar springa själv från hindret. Jag har fortfarande handskarna på mig. Funderar på om det är dags att ta av mig dem. Jag hade riktigt dåligt grepp på monkeybaren som var tidigare men okej på stairway. Jag bestämmer mig för att behålla dem på. De har skyddat händerna riktigt bra från leran och jag litar på dem.

Jag tittar bak och inser att jag är helt själv med god marginal. ”Shit”. Jag får samla mig får att inte bli stressad, detta är en helt ny situation för mig på VM. Jag vet att det kommer mer löpning framöver och måste ligga på.

43766881_893024440908531_9221857983573524480_o

Kommer in till platinumriggen. Kör direkt. När jag ska svinga till en ring inser att de ändrat den från gårdagen och får stanna upp. Svingar vidare, fastnar i min handske. Lyckas ta mig loss och klara riggen. Blir svinglad, det var nära att jag trillade ner när jag fastnade. Jag tar beslutet att behålla handskarna på fortfarande. När jag skriver detta så inser jag verkligen hur dumt det var. Allt pekade mot att jag borde ha tagit av dem. Jag börjar bli trött i underarmarna. Kommer fram till den tredelade gula riggen. Trillar du ner på den sista delen tvingas du börja om från början. Jag kör säkert. Kör första delen, spinning-wheels, inga problem. Går upp och kör den snurrande riggen och nu kommer pumpen som en örfil. Jag får stanna upp, stretcha. Vågar inte köra. Det är ett större misstag att köra för tidigt och trilla ner än att vila för länge. 40sekunder visade det sig att jag stod där. Ida går om mig. Jag kör mitt eget race och väntar. Klarar tillslut hindret och sliter nu av mig handskarna. Sämre grepp än det här kan jag omöjligen ha.

En löpsträcka och jag kommer strax fram till traverse ringarna som jag hade problem med dagen innan. Ida ramlar ner. Jag tar tag om ringarna och inser hur bra grepp jag har. Blir förbannad på mig själv att jag inte släppte handskarna tidigare, pumpen är kvar. Tappar fokus och missar på hindret två eller tre gånger. Ida klarar det tillslut och jag efter henne.

Första delen av loppet känns som en annan dag. Nu är det ett helt annat lopp. Mer löpning och färre hinder. David springer med mig. Han ser att jag har tappat huvudet och hjälper mig hitta tillbaka. ”Jag ligger för f*n tvåa på VM, släpp det där med handskarna nu”, tänker jag.

Jag springer vidare och glädjs varje gång det kommer ett hinder. Vid 10km kommer det som inte får, hållet. Jag gör allt jag kan för att få bort det. Får andas ut varje gång det kommer ett hinder men strax blir jag omsprungen av Lindsay. David forsätter att stötta mig. Några kilometer till och Rebecca närmar sig. Det kommer bli en tajt fight. Hon tar in på mig på löpströckorna men varje gång det kommer ett hinder eller lerbad drygar jag ut ledningen igen. Med 2km kvar springer hon tillslut om mig. Nu börjar jag bli riktigt stum i kroppen och hållet är helt förj*vligt. Trötta ben kan jag forcera men inte hållet. David håller uppe löphastigheten för mig. Svär lite åt att han är där för då kan jag inte sakta ner (vilket jag är evigt tacksam för idag ;)). Vi närmar oss tävlingsområdet och nu vill jag bara vara färdig, huvudet och kroppen är färdiga. Jag ser fortfarande Rebecca och det finns en ytterst liten chans att jag fortfarande kan ta henne.

44932449_310608112868026_3430708748060983296_o

Jag påbörjar Weavern när Rebecca springer från den, 500m innan mål. ”Det här kommer aldrig gå” men jag fortsätter så fort jag kan. Springer bort mot Force 5 riggen. Tappar nästan hakan för vad jag ser. Rebecca står och stretchar sina underarmar. OMG! ”Nu har jag det”. Jag kör säkert och klarar hindret. Börjar springa snabbt därifrån och tittar bak när Rebecca tappar en gång till. Jag vill skrika av glädje.

OCRWCSaturday-3
foto: @dryrobe

Springer så fort jag kan mot det sista bärhindret och försöker skona greppet så mycket jag kan utan att sakta ner. Skull-Valley och Rebecca är en minut bakom mig. Jag vilar en stund. Jag har råd att vila men inte tappa på hindret. Kör det utan problem. Fortfarande livrädd för att klanta mig det sista springer David med mig och peppar. Jag tar mig upp för den sista väggen och då kan jag andas ut. Jag har gjort det igen.

OCRWCSaturday-4
foto: @dryrobe

En känslomässig berg-och-dalbana men för det mesta positiv. Det gör ont att komma trea på VM, det är ingen dans på rosor, i så fall hade fler gjort det. Klart jag är besviken att jag tappade så mycket tid och energi på ett felbeslut. På toughest hade jag aldrig använt handskarna på de tekniska hindren. De skyddade händerna jättebra i början av loppet och jag hade okej grepp länge, men då var inte hindren tekniska. Jag lär mig fortfarande och hoppas fortsätta att göra det. Såklart dumt att göra det på ett VM, men helt ärligt så tror (och hoppas) jag att Ida och Lindsay hade slått mig ändå. De gjorde en fantastisk insatts bägge två och förtjänade sina placeringar. Det är lätt att sitta i efterhand med ursäkter. Jag tänker se det som lärdomar som jag tar med mig och tänker göra det ännu bättre nästa år. Jag kom trea i världen, jag är så stolt över mig själv. Jag håller en hög standard 4 år i rad. Det är ingen slump.

43685156_893022557575386_5709192819894124544_n

15km:
2015 – 4a. 20minuter bakom Lindsay.
2016 – 3a. 9,5minut bakom Lindsay, 4minuter bakom Nicole.
2017 – 3a. 13minuter bakom Lindsay, 5,5 minut bakom Nicole.
2018 – 3a. 3,5 minuter bakom Lindsay, 2,5 minut bakom Ida.
2019 – Jag är mer motiverad än någonsin. Det tar år att bygga upp en bra löpbas. Denna vintersäsong kommer vara min första jag startar med löpning direkt. Mina mål för 2019 är redan satta.

44751862_893028160908159_3322621429291155456_o44791772_893028367574805_5859560956366946304_o

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.