Lofotens höjdpunkter

Vart ska man åka i Lofoten? Vad ska man se i Lofoten? Vilka turer ska man ta? Detta är många av de frågor jag fått sedan resan till Lofoten. Så istället för att ge halvbra svar till några så samlar jag vår resa här 😊. Självklart får ni skriva kompletterande frågor om det är något mer ni undrar.

Reine från toppen Reinebringen

Lofoten har länge varit på min Bucketlist men jag har inte haft bråttom att ta mig dit. I höstas fick jag frågan av Hilde om jag ville följa med och självklart ville jag det och dessutom fick vi med oss Anna och Linnea. Vilket gäng. För är det ett första tips jag får ge er. Åk dit med någon som vill göra samma sak som du. Vill ni surfa, cykla, hika, fiska, ja vad som helst. Det blir lättare om ni har samma mål med resan, alla kommer vara drivande och kreativa under resan och en slipper planera allt in i minsta detalj.

FLYG OCH TRANSPORT

Hilde och Linnea flög till Svolvær som ligger i ögruppen Lofoten medan jag och Anna flög till Evenes som ligger 2,5h från Svolvær. Bil är ett måste i Lofoten då du kommer vilja förflytta dig till nya ställen under resan. Boka denna i tid! Vi bokade en i tid som krockades 24 timmar innan vi skulle hyra den och blev tvungna att boka en ny i sista sekunden, inte kul för plånboken.

Hopen

Första natten satte vi upp tältet i ett område som hette ”Hopen”, ca 15min utanför Svolvær då vi skulle plocka upp Linnea sent på söndagskvällen. Där var det gratis att stå och det fanns dessutom rinnande vatten vilket vi nästa natt skulle inse var rena lyxen. Så nu kommer ett tips till, ha gärna med er eller köp ihopfällbara vattendunkar (min sambo tog med sig våra på sin campingresa ;)).

SVOLVÆR – FLØYA, DJÆVELSPORTEN, BLÅTINDEN, TUVA.

Otroligt fin tur och ett signum för Svolvær. Teknisk, brant och utmanade start på ca 200-300 höjdmeter i stort sett rakt upp. När ni kommer upp första partiet går det att välja olika vägar. Första avstickaren till höger går till en av de mest kända platserna i Lofoten, Svolværgeita, som jag och Hilde längre fram i veckan kommer klättra upp för.

StartenUtsikt från Fløya

Vi valde på söndagen att gå upp till Fløya där har du utsikt över hela Svolvær. Därefter gick vi därifrån till Djævelsporten som också är ett känt ställe i Lofoten. När vi ändå var på språng passade vi på att ta två toppar till Blåtinden och Tuva. Om ni ska ta någon tur rekommenderar jag Djævelsporten eller Fløya. Tuva och Blåtinden var mer bonushöjdmetrar när vi ändå var igång.

2,5 timmar.

10km.

1000höjmeter.

Länk till turen på min Strava.

Djævelsporten Utsikt från Blåtinden

FESTVÅGSTINDEN

På måndag morgon tog vi in tältet och körde vidare mot Hennignsvær och turen Festvågstinden. Vilket är en brant tur på endast 4km tur och retur och 500höjdmeter. Tyvärr var det dimma den dagen så utsikten kan jag inte säga så mycket om, men den ska tydligen vara väldigt fin ut över Henningsvær.

Länk till turen på min Strava.

Festvågstinden

Standard efter turerna när vi campade var att ta ett dop i havet för att skölja av den värsta svetten, leran och dessutom kyla ner benen efter ansträngning.

Dopp efter Festvågstinden i 12-15grader

HAUKLAND BEACH, MANNEN, UTTAKLEIV

Efter Festvågstinden tog vi en lunch och kaffe i Hennigær. En supermysig ort i Lofoten, absolut värd ett besök.

Eftermiddagen närmar sig och vi kör vidare västerut mot Haukland beach där vi satte upp vårt tält, otroligt fin plats. När tältet var uppe var det dags för en tur precis i närheten och vi kunde springa direkt från tältet. Alla var lite sugna på att köra på lite tuffare så turen blir till ett tröskelpass upp för ”Mannen”. En tur som går att ”springa” stora delar. En tur väl värd att ta, otroligt fin tur att gå, inte så teknisk och fantastisk utsikt. På vägen ner valde vi att springa ner mot Uttakleiv och springa runt ”Mannen” och ”Veggen” längs med vattnet som en fin nedjogg och återhämtning.

1,10 timmar.

430höjdmeter.

10km.

Länk till turen på min Strava.

Mannen

Nerför mannen och utsikt över Haukland beachRunt Veggen från Uttakleiv till Haukland beach

OFFERØYKAMMEN

På morgonen packar vi in tältet och planen är att gå upp för toppen Himmeltinden som ligger precis brevid Mannen. Tyvärr låg dimman tungt på den sida och vi ville inte gå 900höjdmeter och inte se något så vi styrde om planen. Satte oss på stranden och tittade ut, ”vilken topp ser ut att ha finast utsikt?”. Linnea pekar på en på vänster sida om vattnet, mot toppen som heter Offersøykammen.

Haukland beachUtsikt från tältet

Planen var att endast ta en tur idag och gärna lite längre då vi skulle vila på eftermiddagen.

Då vi tyckte det var så kul att springa en runda dagen innan försökte vi göra samma sak även på på denna. Enligt strava och funktionen ”heat map” så hade någon sprungit där. Vi testar.

Offersøykammen

Vi tar den vanliga turen upp som inte var allt för hög eller teknisk. Springer längs med kammen upp och ner och sedan ner för berget via en superfin, lätt lutande stig. Därefter tar vi oss runt berget via vad vi trodde skulle vara en sig men visar sig vara stora stenblock under 3km och resterande 3 på stig. Jag gillar att springa på sånt underlag men kan förstå om detta inte var det bästa vägvalet 😁.

2,15timmar

685 höjdmeter.

12km.

Länk till turen på min Strava.

Runt Offersøykammen

TANGSTAD

Nu fick vi äntligen komma in i värmen. Efter tre dagar ute i 10-13 grader, regn, vind men även sol var det skönt att duscha, kläder hinner torka och ordentlig matlagning. Huset låg i Tangstad och det hyrde vi via AirBNB. Bra ställe att bo i då det låg mitt i Lofoten med ca en timmes bilfärd till de olika turerna.

Huset med Himmeltinden i bakgrunden

 

REINEBRINGEN – dag 4, onsdag.

Onsdagen levererade äntligen sol och det till den finaste turen vi tog på den här resan. Det gör ont att rekommendera den då stigen upp börjar att rasa sönder av att så många människor går på den varje sommar. Stigen är under upprustning men det är mycket jobb kvar.

Mina huvudsponsorer: Garmin, Rehband, Celsius/Fast.

Från parkeringen till starten var det 1km platt asfalt och sedan går stigen rakt upp i 1-1,5km och 400höjdmeter. Idag hade jag pigga ben och var sugen på att trycka på litegrann. Så några minuter in på stigen började jag sätta fart upp för backen. Och snacka om att jag fick en belöning när jag kom upp. Wow. Utsikt över orten Reine, havet och Lofotens alla toppar och natur. Ännu var vi dock inte uppe på själva toppen. Här stannade ca 80% av de som var uppe, men vi ville såklart upp till den riktiga toppen som var ytterligare 200 höjdmeter upp. För att komma dit fick vi springa/hika på tekniska och ”luftiga” partier där höjdskräcken eller som jag kallar det höjrespekten fick sig ett riktigt test. Så otroligt fin tur.

1 timma 50 minuter

6,6km

650 höjdmeter

Länk till turen på min Strava.

KVALVIKA BEACH, RYTEN

Efter Reinebringen åt vi medtagen matpakke som vi åt på en brygga i Reine följt av kaffe och glass. Efter det körde vi till Fredvang och några minuter till innan vi kom fram till parkeringen till nästa tur. Här valde vi att köra en runda, alltså upp en väg och ner en annan. Uppför mot Kvalvika strand, en teknisk men inte så brant tur. Otroligt fint att komma till ställen som inte går att köra bil till, helt magiskt. Vi gick nästan hela vägen ner till stranden innan turen vände upp till toppen Ryten och en magisk utsiktsplats, helt otroligt. Ner igen tog vi då en annan väg som inte var brant eller teknisk, så äntligen fick de bromsande framsidorna släppa iväg benen. En väldigt bra helhetstur.

8.5km

1,5timma

700höjdmeter

Länk till turen på min Strava.

Detta var helt klart de två turerna som var finast på vår resa. Det som vi ångrade lite i efterhand var att vi tog de på samma dag. Man blir nästan ”fartblind”, eller som i detta fallet, ”vackerblind” (kan man säga så). Det blir så mycket intryck på en dag och kändes som vi inte kunde uppskatta den andra turen lika mycket som den förtjänade.

HERMANDALSTINDEN

De turerna jag verkligen ville ta var Ryten och Reinebringen. De lämnade ett stort intryck på mig. Nu spelar det ingen roll vad vi gör, för onsdagen var värd hela resan. Men det var ändå en sak jag ville göra och det var att ta en riktigt lång tur. Och vad passar då inte bättre en än tur som bara är just det 🤷‍♀️. Hermanndalstinden kan man ta sig till på två sätt. För att ta den kortare tar du färja från Reine till Forsfjord. Eller som vi gjorde, starta från Sørvågen och spring/hika till Munkebu som var ca 4,5-5km och ca 450-500höjdmeter. Därifrån tog vi fel väg. Istället för att svänga ner vänster vid hyttan i Munkebu till stigen mellan de två sjöarna. Gick vi istället upp till toppen Munken. När vi nästan var uppe insåg vi vad gjort och tar upp appen ut.no för att se vart vi var på kartan. Vi hade gått 200 höjdmeter extra på redan planerade 1900 höjdmeter. Jaja, gör om gör rätt. Mindre tekniska stigar fortsätter ett tag till innan de luftiga ryggarna reser sig ur marken och öppnar upp Lofotens vackra vyer. Efter att vi tagit oss upp för 1600 höjdmeter och var på 1029m var vi uppe på Hermanndalstinden. Då var det bara att vända och gå tillbaka..

22,8km

2100höjdmeter

6timmar.

Länk till turen på min Strava. Del 1

Del 2.

Turen var väldigt brant vid vissa ställen

På den här turen tog vi två ordentliga pauser på vägen upp och åt. På vägen ner stannade vi också två gånger lite kortare när vi löpt nerför flera hundra höjdmeter i sträck och både lår och knän värkte. Den här turen var helt klart en favorit för mig. Jag tyckte det var så häftigt att kunna transportera sig själv så långt (och högt) med hjälpa av endast min egna ben. Att utsikten var helt otrolig var ju bara en bonus. Den inspirerade mig till att ta mig ut på längre turer hemma. Att våga springa långsammare, våga stanna upp och njuta av att bara transportera sig och att vara utomhus under timmar. Och du ska veta hur gott maten och vattnet smakar på en sån här tur och efter den. Och känslan när du springer de sista 500 metrarna och vet att nu ska du snart ska få en välförtjänt vila. Du uppskattar de små sakerna efter en sådan tur.

Matpakke med benen i högläge

Unstad beach.

Surfarnas strand. Blåsig, vacker strand med en massa surfare, svartklädda från huvud till tår som låg och väntade på nästa våg.

SISTA DAGEN – och dimma igen.

Tanken var nu att vi skulle ta en annan hög topp, Himmeltinden. En topp vi försökt ta hela veckan men som varje dag har en tung liggande dimma över sig. Benen är trötta och vi var alla lite glada över att inte behöva gå 900höjdmeter efter gårdagens långa tur. Istället blev det en topp precis utanför huset med utsikt över Unstad beach och Tangstad.

Saupstadtind

400höjdmeter

4km

1,20timmar.

Länk till turen på min Strava.

Om ni tittar på min Strava så rekommenderar jag inte en rundtur som vi gjorde. Vi tänkte att ”det går nog”. Det gör sällan det 😂. Så gå denna topp upp och ner om ni vill ta denna.

SVOLVÆRGEITA

Turen som vi aldrig visste om den skulle bli av. Dagen innan var det bokat. Jag och Hilde skulle klättra upp för den kända stenen Svolværgeita i Svolvær. Jag har sett bilder på denna där cyklister hoppar emellan de två hornen på geten (geita). Hilde nämner att hon hade velat hoppa men vet inte om hon kommer våga. Jag bestämde mig direkt att jag inte kommer hoppa om inte Hilde gör det.

Vi träffar Andreas Wiklund i botten av turen, en kille från Umeå som tar turister upp för stenen ca 5-6gånger i veckan och jag känner mig trygg.

Vi tar oss upp de 0,9km och 300höjmeter på 20minuter och var snabbt redo att börja klättra. Nu kommer det en liten ångest för vad vi ska göra. Vi ska alltså upp på en sten som sträcker sig rakt upp 150 meter från backen. Toppen ligger på 569meters höjd med havet och Svolvær som utsikt.

Jag i vitt och Hilde i Blått

Först säkrar vi Andreas som ledklättrar upp för att säkra mig och Hilde därifrån. ”Klättra” skriker Andreas uppifrån första stoppet på stenen. Jag och Hilde kör sten-sax-påse om vem som börjar. Jag vann och fick därmed börja. Jag märker hur mina ben skakar lätt och jag fokuserar på att titta upp. All klätterteknik är som bortblåst, jag forcerar klättringen och använder mina biceps. Andreas skriker något. Jag hör inte. Han skriker igen. Jag tas ur min dvala. ”Gå åt höger Karin”. Oj, jag tvingas gå ner litegrann igen och tittar då ner. Inser att jag nu är så högt att jag tappat uppfattningen om hur högt det faktiskt är. Det lugnar mig och jag kan klättra den sista biten upp till avsatsen.

Där står tre norrmän och väntar på att få komma upp på stenen. Det visar sig att tre personer har fastnat uppe på stenen och kommer inte ner av olika orsaker. Efter 10 minuters väntan klättrar vår guide Andreas upp och hjälper till. Efter ca 1,5-2timmar (!) var det vår tur att få klättra hela väggen upp. Stelfrusen och skakig så sätter vi igång med sista klättringen. Denna gången är Hilde först. Hon är snabbt uppe. Jag är desto räddare. ”Titta inte ner, titta inte ner”. När jag kommer över krönet sitter Hilde och tar Selfies.

Jag smyger upp på hennes höger sida där jag får tag på stenens topp. Det är ingen plats att slappna av på då den lutar 30-40 grader. Då var det dags. ”Ska ni hoppa?”. Jag säger tvärt nej. Hilde: jag tror det. Jag tittar på henne förvånat och imponerat. Hon gör det! Andreas och Hilde tittar på mig. Jag känner efter, vill jag detta? Mina tår är frusna i de tajta klätterskorna, jag är livrädd och detta är inget jag har visualiserat att jag vill eller kommer göra. Jag är säker på mitt val, inte idag. 2 timmar och 30minuter senare är vi nere på fast mark igen och jag är lättad. Det var värt att göra turen men sjukt läskigt. Ett häftigt avslut på en häftig resa.

TURER

För att veta vilka turer vi skulle ta så pratade vi mycket med vänner som varit i Lofoten, googlade, kollade instagram osv. Vi noterade vilka turer vi skulle ta och använde apparna ut.no och strava. På Strava använde vi ”create route” och ”segment explorer” funktionerna för att se vart stigar fanns och hitta turer som personer har gjort. Samt ”heat-map” för att se vart folk har sprungit och då sannolikheten att där fanns en stig.

Ut.no använde jag främst under själva turerna för att bekräfta vart vi var. Men också vart turer började för att hitta starten och parkering. Sen är Google alltid nära till hand och en hjälpande vän. 68north.com tyckte vi var den bästa sajten att sammanfatta turer i Lofoten.

Skor: HokaOneOne. Modell: Speedgoat

Klocka: Garmin. Modell: Fenix5s

Strumpor: Rehband

Tillskott under turer: Fast, ROX-bars.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.