OCR European Championship short course 2018

Jag inser mer och mer att skriva racerapporter är mest för min egen skull och i andra hand för att dela med mig av mina upplevelser och erfarenheter. Det blir ett sätt att bearbeta vad jag varit med om och speciellt efter denna helgen sortera mina känslor. Jag vill börja med att nämna att jag skriver inte dessa två inlägg (korta och långa banan) för att kasta skit eller för att bortförklara min egen prestation. Detta är min historia och jag tänker berätta den från mitt perspektiv.

OCR European Championship kommer äga rum i Esbjerg Danmark helgen 29juni-1juli. Eventet består av en kort bana på ca 3km på fredagen, 15km på lördagen och ett team event på söndagen. Då jag ska på dop på söndagen blir det ingen team tävling för egen del. Utöver det så är denna en helg en bra förberedelse inför VM. De har ett likadant format med distanserna samt att du måste klara alla hinder för att kunna ha en chans på pallplacering, vilket passar mig bra. Tävlingen var väldigt teknisk förra året vilket också passar mig bra, jag väljer att tävla denna helgen i första hand framför nästa helgs Spartan i Frankrike och Tough Mudder i England. Att tävla i hinderbana är en del av mitt jobb. Jag är inte beroende av vinstpengar men det är en motivering till att jag lägger så mycket tid på träning, tävling, sociala medier och min lön som nystartad egenföretagare blir lite mer spännande än utan dem. Jag tävlar inte i hinderbana pga att jag ska tjäna pengar, jag gör det för att jag älskar sporten och tycker det är helt galet kul. Men det är faktiskt rätt kul att vinna också, det är en extra morot att få en check som belöning för ett hårt arbete och en bra prestation.

img_4879

Solen värmer tidigt på fredagsmorgonen. Vi har fått strikta order om att vi inte får ta emot någonting utifrån bana, det gäller även vatten. Vattenstationer utlovas men jag dricker ändå lite extra innan starten. Dagen innan gick jag och Anna runt banan och vi mötte vänner med tomma blickar och uppgivna axlar. Vi insåg snabbt vad de pratade om. Jag har aldrig tidigare sett ett så hindertätt lopp och alla kräver grepp och överkroppsstyrka. Hindren var för sig ser möjliga ut att göra, men vad kommer hända när du ska utföra dem efter varandra med ca 50 meters mellanrum. Vi ställer in oss på att det här blir inget löplopp, det handlar om att vila vid rätt tid och rätt tillfälle. Månader av prioriterad löpträning känns överflödig och tiden borde lagts på greppträning (är känslan just då). Jag känner ändå på mig att detta kan gå, jag får bara stanna och vila emellan, det är inget annat att göra, nu är vi här.

Starten går och jag bestämmer mig för att komma snabbt fram till första väggen för att slippa trängas. Jag är först över och sedan drar jag ner på tempot, det här loppet kommer ta tid och jag tänker inte ödsla onödig energi. En, två , tre tjejer springer om mig. ”Step-up”, jag sätter en fot på varje stock och är snabbt över. Vi fortsätter löpningen till den höga väggen som ska ta oss in i det hindertäta området. Det finns tre repstumpar att använda och jag kommer in som fyra. Jag tvingas dela med en annan tjej, jag är lite avvaktande då jag tänker att hon borde komma upp först. När hon fortfarande inte tagit tag i repet slänger jag upp min höger arm och kastar mig över väggen. Vi springer ner mot några flytande väggar som hänger i ett elastisk band. Energikrävande men kul hinder, jag fortsätter att behålla lugnet, det är ingen ide att stressa loppet nu. Vattenhinder, och en lättare rigg där jag tvingas köa då det inte fanns så många banor. Något jag ogillar starkt att göra, speciellt när jag inte väljer vilan själv. Men är snart igenom. 

Snart är vi framme vid vad jag trodde och blev loppets game-changer, ”low-to-high-rig”. Jag har ingen genomtänkt plan mer än att jag visste hur den såg ut och visste vad jag behövde ta mig igenom. Jag tar mig igenom hindret med ett bra flyt utan att stanna. Det är det allra viktigaste på långa riggar, stanna inte, bli färdig (så länge du inte har möjlighet att vila armarna) och försök att använda så bra teknik som möjligt istället för att ”muskla” dig igenom. Jag är ensam efter riggen. Då kommer det en rigg till och jag tar några sekunder innan jag kör. Efter hindret är ”pumpet” i underarmarna ett faktum. Jag joggar bort till nästa hinder och bara står, försöker massera armarna, stretcha, jag står säkert i 3 minuter och bara väntar. Känns helt värdelöst, skulle inte detta vara hinderbaneLÖPNING. Jag skakar bort känslan. Jag tycker jag ser någon med flätor i den tidigare riggen och det är dags att köra. Jag tar sats och tar i ordentligt när jag ska hoppa på den rödsvarta trampolinen. Snabbt inser jag att den här trampolinen var inte så mjuka som de är på Toughest och oförberedd skickas jag ut i luften med ansiktet före och gör ett magplask i det mjuka höet. Jag skrattar åt mig själv och även de som kollar. Okej, en gång till. Jag klarar hindret utan besvär.

Äntligen lite löpning så jag hinner återhämta mig. Men långsammare har jag nog aldrig sprungit på ett race förut, allt för att hinna återhämta mig. Weaver, Hamsterwheel, Ninja-step, ytterligare en rigg innan det var dags för vila inför nästa hinder. Jag går ner på knä och igen stretchar och masserar underarmarna. Det är dags för stairway-to-heaven och det är långt emellan de två översta stegen. Jag kör och känner mig riktigt stark, gör hindret utan problem. ”Jäklar, det här går ju riktigt bra”.

Löpning, ramp och sedan var det dags för upploppssträckan. Jag har varken hört eller sett någon annan på länge, jag känner mig hyfsat pigg fortfarande och börjar tänka att detta kan nog gå hem. Gelen jag har innanför shortsen har jag irriterat mig hela loppet, kastar jag ifrån mig innan jag startar på loppets längsta rigg. Vilket jag väldigt snart kommer få ångra. För vad jag inte visste då vara att jag kommer vara på banan i ytterligare 75minuter.

img_4918

Dominator. Loppets riktiga game-changer. En lång rigg med ringar, nät, däck, hammare, ja allt du kan tänka dig. Hindret går bra fram tills det är dags för den kritiska delen. Flying monkey till ”the nuts”. Det är ett hopp till en vanlig stång för att senare hoppa till inte en, inte två , utan tre snurrande åtta-kantiga lådor. Det startar bra, jag känner mig stark, jag har ingen plan, jag har aldrig hoppat till något annat än en stång tidigare. Jag kommer till sista delen och tar emot den med endast tre fingrar på varje hand och klarar inte att hålla kvar. Pumpet är ett faktum, igen. Jag vilar i 1 minut innan jag kör igen. Nu går det ännu sämre. Jag tittar inte hur killarna som kommer ikapp mig gör utan jag tänker att jag bara är trött. Men tyvärr borde jag ha tittat då jag efter ytterligare 3-4 försök misslyckas och tappar ett försprång på många minuter. Två tjejer kommer ikapp. Vi kämpar ihop, ingen klarar det. Då ser jag det, en kille fångar lådan längst ner i botten, det ser enkelt ut, ”det är ju så jag ska göra”. Elin, en annan svenska klarar hindret. Jag testar tekniken som killen just gjort och klarar det direkt. Jag blir irriterad på mig själv men använder det som energi.

img_4843

Pipeline, ett hinder där du ska hålla i två ringar och transportera dig framåt på två rör. Jag väljer att använda ”rör-mot-rör” som gör att det glider lite bättre. Det måste ju vara det bästa tänker jag, nope, gled bara bakåt, får kämpa som en dåre för att komma framåt. Når tillslut platån med min tå men glider sedan bakåt och tappar kraften i greppet. Hade det inte varit för att vi kämpade om förstaplatsen hade jag gett upp för längesedan för att inte förstöra för morgondagens 15kms lopp. Detta är bara dumheter att trötta ut mig på detta sättet, men 3kms loppet är min styrka och jag tror fortfarande att jag kan vinna, då är det svårt att tänka på ett annat lopp.

Elin klarar det tillslut men jag är för trött. På fjärde försöket är min tå tillräckligt lång och jag klarar hindret. Jag ska upp för en vägg och jag har ingen energi kvar i kroppen. Vi får inget vatten och jag får absolut inte ta emot något av någon utanför banan. Jag skakar av utmattning och min kämparglöd börjar att försvinna. Jag kommer fram till nästsista hindret som är uppbyggd i fyra sektioner, jag tappar på sista delen tre gånger och tvingas börja om från början varje gång. Jag är helt slut och börjar bli irriterad men jag ser mållinjen, jag vill inte ge upp. 

img_4934

Elin vinner loppet. Jag klarar tillslut hindret och är nu framme vid sista hindret. Ett hamsterhjul, till ett rep, sen ska man ta sig från ett rep till en monkeybar. Alltså sjukt mycket grepp. Jag kommer knappt halvvägs på hjulet. Jag har 30minuter på mig att klara hindret innan jag måste bryta loppet då de har satt en 2 timmars time-cap. En danska kommer ikapp mig, vi står och pratar, skrattar åt den sjuka situationen. Jag lägger mig ner i tio minuter, tänker att jag bara tänker försöker en sista gång innan tiden går ut. Det blir mitt fjärde eller femte försök. En sista gång nu Karin, många står och hejar på mig. Anna har brutit loppet och peppar mig. Jag klarar hamsterhjulet, jag får till ett bra fotlås i repet, det enda jag behöver göra är att få upp armbågsvecket över monkeybaren. Jag försöker sträcka på mig men det är helt omöjligt, kroppen svara inte. Jag försöker dra mig upp med armarna men de svarar inte. Folk skriker på mig, DU KLARAR DET!!!! Men det går inte, min kropp lyder inte. Jag blir helt vansinnig, trött på hela situationen och jag vill bara därifrån NU. Jag ber funktionären att klippa mitt band. ”Nej, jag vägrar, jag vet att du kan klarar det”. ”Klipp mitt band NU!”. NEJ! Någon annan får göra det här, jag klarar inte det”. Jag vill bara därifrån. Tillslut hittar jag en annan funktionär som klipper mitt band och jag får äntligen lämna tävlingen. För det var så jag kände, äntligen. En tävling som började med att jag kände mig stark, skicklig och nära segern till fullkomligt platt fall, urpumpad och förbannad…

Det hela slutar med att under 1% går i mål med sina armband och en tjej som klarar hela banan.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s