TOUGHEST Umeå 26maj 2018

Bilder: jacquesholst.com och Mikkel Beisner.

”Det är som vilken annan löprunda i skogen. Jag älskar farten, jag älskar grenarna som slår mot min axel, kind och ben. Jag känner mig som en ångvält där inget kan bromsa mig.”

33922805_1953832544927520_6014010020440571904_o
foto: Mikkel Beisner

Då var det dags att resa till Norrland för fjärde året i rad. Det hela startade mindre bra. Jag inser 10 timmar innan flyget ska gå att jag inte fått något mail angående incheckning. Nextjet har gått i konkurs och jag hade missat att det var via dem jag bokat min flygbiljett. Så på torsdagskvällen bokar jag ett nytt flyg som ska ta mig till Umeå. Om det är något jag lärt mig under dessa fyra år(!) som elitidrottare så är det att inte hetsa upp mig för saker jag inte kan påverka inför tävling (och i livet), lös problemet.

Toughest 2018 Umeå
Känslan att det här kommer bli en riktigt bra dag. foto: jacquesholst.com

För första gången är det varmt på tävlingsdagen där uppe. Solen skiner och det känns nästa lite väl varmt inför start. Jag blöter ner min väst och känner hur den försiktigt kyler ner min kropp. Jag är väldigt lugn, fokuserad, men lugn. Både rutinen att det är min fjärde säsong men jag tror också känslan infinner sig för att detta är min första säsong utan större problem med skador inför säsongsstart. Jag har äntligen den känslan i kroppen som jag vill ha när jag står på startlinjen, jag har gjort allt jag har kunnat.

Vi står inför 9km med tekniska löpstigar, långa lerbad, tekniska hinder, höga hopp och tunga lyft. Jag har bestämt mig för att gå ut hårt idag, jag ska bli riktigt trött tidigt i loppet, våga pressa det lilla extra. Jag vet att teknisk löpning är till min fördel och jag tänker använda den. 

Toughest 2018 Umeå
foto: jacquesholst.com

Starten går och vi springer mot första A-hindret, jag tar ett hopp upp på det, kollar endast vart jag sätter min fötter. Händerna går rakt igenom nätet och jag lägger ansiktet i det. Snabbt kommer jag tillbaka igen och jag skyndar mig upp för att slippa trängas. Kullerbytta över stången och jag är först ute på marken igen. Jag får upp farten och är först på den smala stigen. Jag hör hur mitt andetag ökar i frekvens. Någon är precis i ryggen på mig, jag gissar att det är Linnea. Ninja-stepsen, det är torrt ute och jag vågar mig på att ta dem lite snabbare än vanligt och är snabbt tillbaka i löpningen igen. Här ser jag bak, det är en okänd tjej mellan mig och Linnea, det måste vara 800meters löparen, Sofia. Ännu mer teknisk löpning och jag känner hur benen flyger fram. Då kommer första träsket och det tar tvärstopp, jag letar den bästa vägen men fastnar överallt. Jag frustrerar mig lite över att vara först här, jag har ingen aning om vilken väg jag ska ta. Fortsätter kämpa på, stanna inte bara, jag hör Sofia och Linnea precis bakom mig, känns som jag tappat allt försprång till dem. Äntligen är vi uppe igen och jag försöker ta så mycket distans som möjligt innan de också är ute ur träsket. Step-up, Irish-table och Wreck-bag. När vi bär säckar på tävlingar får vi alltid en bild av hur vi ligger till då vi ofta möter varandra, jag leder med ca 20 sekunder. Det är mycket för att vara mig endast 1,5km in i loppet, utan tekniska hinder, men det kan försvinna i ett ögonblick när det kommer till hinderbana.

Dragons-back, ringar, väggar och då kommer grusvägen, de jag är mest rädd för på den här banan. Nu börjar jag bli riktigt trött då jag kört på riktigt hårt, bör jag sakta ner lite!? Jag ser grusvägen och inser att jag inte vågar, det är här Linnea och Sofia tar in på mig. Log-carry, jag möter dem igen och inser att de tagit in lite på mig men jag har fortfarande ett bra försprång. Anna möter jag inte förrän jag lägger ifrån mig stocken, ”shit, vad bra jag springer idag”. Jag får ny energi och pressar vidare.

33766250_1953834861593955_914315034564231168_o
foto: Mikkel Breitner

Mudland, det stora ”lerbadet”. Igen letar jag vägar som går lite snabbare att ta sig fram på men förgäves. Leran suger tag om mina fötter som händer och jag måste röra mig försiktigt framåt för att inte tappa mina skor. Igen känns det som Sofia och Linnea tar in på mig. jag forcerar mig fram. Mot slutet blir leran fastare och nu är det som att gå i klister, pulsen går upp av ren frustration och stress. Äntligen fri och det känns som jag har tagit med mig 1kg lera i varje sko och strumpa. Grusväg och jag är riktigt trött, undrar om jag kommer orka hålla det här tempot hela vägen. Då kommer stigarna och jag zonar ut. Det är som vilken annan löprunda i skogen. Jag älskar farten, jag älskar grenarna som slår mot min axel, kind och ben. Jag känner mig som en ångvält där inget kan bromsa mig. Jag vaknar tillslut ur min dvala och inser att jag springer riktigt fort, jag kan slappna av i terrängen.

33775296_1953835554927219_5967813034377216000_o
foto: Mikkel Breisner

Salmon-ladder. Det är dags att testa en ny teknik igen. Jag tror inte jag har gjort samma teknik på ett enda lopp. Nu är det dags att använda mina biceps på riktigt och göra hindret snabbt. 1-2-3 hopp och klocka. Felfritt och riktigt snabbt, adrenalinet skjuter ut i benen och jag känner mig helt oslagbar. Nu vet jag att jag kan ha skapat den viktigaste luckan på loppet. Jag vet att Linnea kommer ta den också, men inte lika snabbt.

Mudland, väggar, sternum-checkern och jag är själv, helt själv. Jag får energi av tanken och håller uppe farten. Jeep-dunks, jag går hela rundan, ställer ifrån mig dem och springer iväg, inte ett spår av någon. Swing-walk, klarar jag fastlanen så vet jag att jag vunnit loppet så länge inget oförutsägbart händer. Jag klarar den utan problem och jag blir så j*kla glad att jag sprintar från hindret vidare in mot eventområdet.

Toughest 2018 Umeå
foto: jacquesholst.com

Jag fortsätter att pressa vidare inne skogen, ett bärhinder, easy-lanen på Platinum-riggen och nät innan jag är tillbaka igen. David möter mig med som vanligt peppande ord. Spinning-wheels sedan är det bara rampen kvar och jag ökar i löpningen. Jag tar några lugna steg innan det är dags att öka farten igen får att ta mig upp för sista hindret. Inga problem. Vänder mig om och ser fortfarande ingen av de andra tjejerna. Jag tar mig ner för brandstången, springer över mållinjen och alla känslor kommer på samma gång. Vilket j*kla lopp.

Toughest 2018 Umeå
foto: jacquesholst.com

Att vinna detta lopp 4 år i rad säger en del om vad mina styrkor är. Att vinna med 2,5 minut över dessa grymma tjejer känns helt ofattbart. Dessutom en topp-25 placering totalt. I Malmö testade jag att springa ett lopp på samma sätt som de andra, de passar inte mig, vi har inte samma kvalitéer. För att vinna så behöver jag använda mina styrkor, sticka ut. Jag kommer aldrig vinna genom att göra som de andra gör, jag måste våga sticka ut, våga chansa. Jag gillar citatet ”Gör du som alla andra, blir du som alla andra”. I lördags gjorde jag det JAG är bäst på och det lönade sig.

Toughest 2018 Umeå
CELSIUS CHAMPAGNE

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.