Svensken och norsken i Hemsedal

Oron ligger där, ”har jag glömt något”. Jag har rest i 7 timmar för att göra detta. Vi har kört ytterligare 20 minuter in i dalen för att ta oss upp för detta berg. I mitt huvud tänker jag på min utrustning flera gånger om. ”Har jag packat ner allt!?” 

Jag är en väldigt fokuserad person, när jag gör något så gör jag det till 100%, oftast. När jag inte ska göra något som jag behöver vara lika fokuserad för, så snurrar jag väldigt ofta till det. Jag har glömt mina skor till tävlingar, jag har glömt att ta med mig mina skoinlägg till självaste VM och jag är nu inne på mitt andra par bortslarvade glasögon.

55A0BF33-A064-4842-BEBA-5E46D148274F

Jag har nu börjat med en sport som kan bli farligt om jag inte får med mig allt och jag har börjat se min packning som ett uppdrag som måste göras med omsorg. Jag har inte kommit in i några rutiner än och allt måste ske med fullt fokus för att jag inte ska missa något. Sporten jag pratar om är Randonee, alltså att gå upp för berg med skidor och åka ner, i mitt fall på snowboard. Det är vinter, kraftiga vindar och lavinrisken är som dålig förkylning; du kan med stor medvetenhet och försiktighet undvika den, men den kan komma och överraska dig när du minst anar det.

Det var dags för träningsweekend igen med självaste Superhildern från den lilla ön Valderøya, strax utanför Ålesund i Norge. Två personer som älskar att röra på oss, gå på äventyr och vill inte missa något. Med de egenskaperna så ville vi hinna med allt. I detta iver så tränar vi bägge två trots allt för att prestera i sporten Obstacle course racing, där löpning är en stor del. Så vi chockstartade helgen med ett intensivt tröskelpass. Jag skulle ta med Hilde till min favorit-intervallbacke, vägen upp till Skarsnuten.

4BB385FD-D772-43A3-8E56-5D157A252CFE

Backen är 3,5km lång och 350 höjdmeter. Att köra ett så långt tröskelpass och förvänta oss att vi skulle vara jämna kan tänkas vara omöjligt. Men det var det inte. Vi satte i musik i våra öron och satte fart. 22 minuter senare är vi på toppen tillsammans och helt färdiga bägge två. Lyxen i att springa i ett skidcenter är att du kan ta liften ner, sagt och gjort, åkte vi halvvägs ner igen. Där vände vi om och sprang upp en gång till, denna gången 1,5km och 150 höjdmeter.

På eftermiddagen var det dags för det vi sett mest fram emot. Att köra in till Hemsedalsfjellet och gå upp för ett berg med våra randonee skidor. Jag kollar över min utrustning flera gånger innan vi kör 20 minuter in i fjället. Vi pratar om att glömma sin utrustning och vad surt det hade varit. I mitt huvud tänker jag på min utrustning flera gånger om. ”Har jag packat ner allt!?” Den viktigaste utrustningen är med: snowboard, hudar, stavar och pannlampa. Utan den utrustning kommer vi ingenstans. Sedan har vi lavinutrustning, hjälm, glasögon, kläder och telefoner. Allt är med. Vi parkerar bilen, tittar upp mot fjället vi ska upp i, jag andas in den friska fjälluften och ser fram emot en lugn tur upp för berget. Vi plockar ut vår utrustning och förbereder den för att sätta på hudarna. Hilde stelnar till, jag fattar direkt. Hon börjar riva runt i bilen, men hon vet att det är förgäves, hon har inte rört sin utrustning sedan i Oslo och de borde ligga där. Hudarna ligger kvar i Oslo.

Jag fnissar lite åt henne. Hilde är vansinnig. Jag blir helt klart besviken att vi inte kan ta oss upp för fjället men samtidigt, hade det med stor sannolik kunnat vara jag. Vi ändrar om i planerna och med hjälp av snälla människor får vi tillslut tag i ett par skidor och tar en lite kortare tur på kvällen. Allt löser sig om man bara vill 🙂

Dag 2. Turen som övertygade mig om att jag valt helt rätt. Att träna inför hinderbana är något jag lägger mycket tid och tanke på, väldigt stora delar av min vakna tid. Trots det väljer jag att utföra sporter som inte direkt (men indirekt) kommer förbättra min prestation i det. Jag lägger som sagt så otroligt många timmar för att förbättra mig i den här sporten och därför måste träningen vara rolig, varierande och snäll mot min kropp. Randonee utmanar definitiv mina ben och hjärta, det är inte löpning men ett väldigt bra alternativ träning till löpning. Och att få uppleva naturen och din egen kapacitet från den vinkeln är något alldeles speciellt och superkul.

3 timmar tur och 30minuter ner på snowboard senare och jag undrar hur jag lyckats spendera 3 år i dessa berg utan att testa splitboard/randonee.

F5823B72-CEB5-42E4-B0EA-8DD5ECC919B9

40B3A4EC-E614-4EF6-9BDE-9C5FFDD3BBF4

E96EA7C4-B106-4A9D-8E39-5B328BF63F8F

77FADFE0-AB15-420B-8B05-22D949F72A3D
Det är viktigt med ”matpakke”

EDA68EA3-AFB5-40EF-A1A2-0C1D229FDD19

B53DDEAF-92A1-4E6F-8791-FEC4B34146FC

574579DF-17E3-4B35-88BE-9E8DCF5BED45

B6485A05-094B-4516-83D2-B2ED56C0ABC6
Dagen avslutades på Stavkroa afterski.

Sista dagen på turen var det dags att utmana mitt ego igen, längdskidor. Och denna gången hade vi både bra fäste och glid, då var det inte lika lätt att hänga med norrmannen. Längskidor är en extremt teknikkrävande sport och det känns som att jag har missat något, ”ska det verkligen vara så här svårt?” Jag är van vid att kunna anpassa mig till nya sporter hyfsat snabbt, att åtminstone känna att jag fattar grejen. Men inte med längdskidor. Trots det tycker jag det är väldigt kul, jag älskar att aktivera mig utomhus. Särskilt på vintern när det är väldigt lätt att fastna inne på soffan men vet att jag mår så mycket bättre om jag får komma ut.

Nästa träningstur blir till Mikes och Toughest Trainingcamp i Spanien 10-25 mars, ska bli sååå kul 😀

IMG_0018

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s