OCR World Championship. TEAM 15 oktober 2017.

Nu börjar kroppen bli riktigt sliten. Tredje dagen, tredje loppet. Normalt brukar jag inte få så mycket träningsvärk av lopp längre. Men VM är inte som vilket annat lopp som helst och träningsvärken är ett faktum. Jag är så tillfreds. Jag har bevisat igen att jag inte placerar mig bra av en slump. Ibland känns det så pga att jag alltid ligger så långt bak i starten. Jag försöker gå ut i ett tempo och hålla det hela vägen eller till och med öka.

Det här är det loppet jag varje år ser fram emot mest. Det är något fint i att förena konkurrenter i ett lag. Under 6 månader har vi tävlat mot varandra, senast dagen innan, i de individuella loppen på VM. Jag har alltid sett mig själv som en lagspelare. Jag älskar att träna, utvecklas och tävla tillsammans. Samtidigt uppskattar jag att tävla individuellt. Det underlättar att kunna träna och tävla när det passar i en redan fullspäckad vardag. Men nu ska jag äntligen få tävla i lag igen och det är nu dags för min och Annas revansch. Förra året sprang vi i lag med Sara Trolte och vi missade starten, läs mer om det loppet här. Trots att vi startade nästan en hel minut efter alla andra kom vi trea. Självklart nöjda med en tredjeplats, men vi sprang riktigt bra och hade velat tävla vid sidan om de andra tjejerna.

2017 bestod Team Toughest av mig själv, Anna Svensson och Linnea Ivarsson. De tre bästa svenska tjejerna på Toughest touren 2017 och tre Toughest tour vinnare. Som de tidigare åren ska man dela in sig efter tre egenskaper: uthållighet, styrka och teknik. Linnea-uthållighet. Anna-styrka och jag-teknik. Vi siktade på vinst men visste att det skulle bli svårt. Helgens guld och silvermedaljörer bildade ett lag tillsammans med en till Spartan löpare: Lindsay Webster, Nicole Mericle och Rea Kobl.

22540180_10155951202009052_8000603010846403538_n
Linnea Ivarsson

Denna gång stod vi redo i god tid. Rätt som det var så ropade de ut oss och det var dags. Linnea fick stå utan oss i startfållan, hon skulle ta förstasträckan på 5km, 250 höjdmeter och ca 10 hinder. Hennes största motstånd var Lindsay Webster och Annika Runegaard Thomsen, två otroligt starka löpare. Starten går. Jag och Anna går och placerar ut oss på våra stationer. Herrarna hade startat 10 minuter innan oss så vi hade ganska bra koll på när Linnea skulle komma ner från berget och byta av oss. Första bytet blir Linnea till Anna. Jag blir snabbt otålig och går upp och möter Linnea.  Regnet har öst ner under tiden vi varit ute och Monkeybarsen är nu glashala. Lindsay kommer ner först och tar monkeybaren mha sina armbågsleder istället för händer, en teknik jag aldrig sett förut. Det tog tid men hon var fortfarande först ur hindret. Ca 1,5 minut senare kommer Annika, hon missar och tar sig inte vidare. Ytterligare någon minut senare kommer Linnea och klarar hindret utan problem och byter snart av Anna som 2a.

22489932_10155947804919052_2375580225629881614_n

Jag springer bort till stationen där Anna ska byta av mig. Anna springer nu med ”handväskorna” som vi kallade dem. Hon tar in på Rea. Men de leder fortfarande med ett tryggt avstånd. Anna byter av mig och jag sprintar in på eventområdet och det enda hindret jag ska göra innan jag byter av till Anna igen. Jag är snabbt igenom och då slår det mig att Anna kan inte ha fått vila länge när jag lämnar över chippet i hennes hand.

Nu ska hon gå med en wreckbag upp för backen och ner igen. Återigen tar hon in lite tid och vi är nu ca 1 minut efter. Vad som helst kan fortfarande hända. Jag byter av Anna och lägger mig i ett stadigt löptempo. Platinumrig. Sedan en längre löpning, tanken var att vi här skulle göra en repklättring men pga vind och regn stängde de av det hindret, synd. Nicole drygar ut ledningen på löpningen, jag tar in något hindren. Två riggar till, skylinen och floating walls. Folk skriker att de Nordamerikanska tjejerna har problem på den sista väggen som man ska ta sig över som ett lag. Linnea och Anna möter upp mig efter floating walls. Vi hade en klar plan. Jag och Linnea hjälpte först upp Anna på väggen. Därefter hjälpte Linnea mig. Sedan var det Linneas tur. Väggen är blöt och hal, hon har svårt att få grepp. Samtidigt har de Nordamerikanska tjejerna tagit sig upp och över väggen. Nu måste vi säkra andraplatsen.

Linnea får tillslut tag i ett hål på väggen, Annas fot. Jag sitter på fel sida om Anna och får klättra runt henne. Jag hakar mitt vänster knä runt väggen och sträcker ut höger foten och hand mot Linnea. Hon får tag på den, tillsammans får vi upp henne mot nästa repstump, kanten på väggen. Alla tre är uppe på väggen, vi kan lugnt ta oss ner från den. Då slår det mig. Vart är chippet? Jag kommer på att jag la den i byxorna, ”hoppas den är kvar”. Jag gräver i mina byxor och som tur är ligger det där och vi kan tryggt passera mållinjen som 2a med god marginal till 3an.

3F02075A-89A4-4B22-AD08-DFC08511B37C

22554877_10155947806914052_6492786818700688810_n
”Vart är chippet?” 😉

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s