Pressen

”Vinner du på lördag?” ”Är det inte jobbigt att springa med så stor press på dig?” ”Blir du besviken om du inte vinner på lördag?” ”Hur känns det att alla vill ta ifrån dig din titel?”

Hade du ställt liknande frågor till mig för ett år sedan så hade jag svarat: ”Ja, jag kommer vinna.” ”Jo, det är jobbigt med pressen men det är lugnt”. ”Jo, klart jag blir besviken om jag inte vinner osv…”

Förra året hade jag ett mål och det var att vinna touren. Min framgång var baserad på det. Om jag sa att det inte var det viktigaste så ljög jag, jag ville ha titeln. Jag lyckades med just det, men smaken var inte så god som jag hade hoppats på. Jag hade offrat mycket för att lyckats med det, jag körde över mig själv för att uppnå just det och kvar stod ett tomt, utbränt skal. När adrenalinet rusar i ådrorna så känner du det inte, du tillåter inte dig själv att känna efter. Men i drivet att ta hem touren struntade jag i att lyssna på signalerna och tryckte pedalen hela vägen ner i botten.

När jag stod med titeln som Toughest tour vinnare så insåg jag att pokalen inte var det viktigaste, det var inte det som lämnade en värme i mitt hjärta. Värmen kom från alla möten med fina människor på vägen. Det otroligt stora engagemang och kärlek som jag fick uppleva från min familj och mina vänner. Min sambos ständiga uppoffring och support för att jag skulle kunna träna, tävla och göra det jag älskade. Lyckan kom ur min egen utveckling inte mitt resultat i form av placering. Jag är OTROLIGT stolt över min titel och så glad att jag lyckades kamma hem den. Men 2017 lovade jag mig själv att om jag vill fortsätta med den här sporten så måste jag omprioritera, vilket jag gjort. Vet ni vad!? Jag är i bättre form, jag mår mycket bättre, mitt engagemang från familj och vänner är precis lika stort och sambon står fortfarande vid min sida :). Jag älskar den här sporten och jag vill fortsätta att göra det, inte låta den bli min undergång på vägen. Så 2017 har jag verkligen försökt att leva som jag lär, placeringen är inte det viktigaste, det är min egen insats som räknas.

Jag förstår att elitidrottare behöver offra mycket för att uppnå sina mål och att det är väldigt baserat på dess resultat. Men jag har funnit en mycket större lycka och harmoni i min egen utveckling baserad på mina egna förutsättningar. Jag väljer varje dag om jag vill träna två pass eller träna ett pass och spendera det andra passet på min familj. Det hade såklart sett annorlunda ut om jag gjorde detta på heltid, vilket jag varken gör eller vill göra.

Så kommer jag vinna på lördag!? Jag ska ge allt jag har för att göra mitt absolut bästa. Jag ska springa så fort jag kan och ta hinder så snyggt jag kan. Vilken placering det leder till får vi se på lördag 😉

C5589D35-B384-415C-BA7B-7CFB66DC4FC8

Skor: VjSport. Modell: IRock
Klocka: Garmin. Modell: Fenix5s
Kläder: WearColour
Glasögon: Oakley. Modell: Frogskins

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s