TOUGHEST Köpenhamn 30 september 2017

Nu närmar sig finalen och VM. Nu gäller det att göra smarta val och toppa formen. Hur gör man det? Finns nog lika många teorier som dagar på året. Viktigast för mig är att känna hur kroppen känns. Även om du har en perfekt träningsplan så spelar det även in hur du lever ditt liv. Hur bra och hur många timmar du sover, hur bra du äter och hur mycket stress du har i ditt liv. Dessa faktorer kommer påverka din återhämtning och därmed också din träning. Det finns ingen träningsplan som kan garanteras vara den bästa utan det spelar roll hur du lever ditt liv i helhet.

Toughest i Köpenhamn var inte viktigt för mig. Jag hade i stort sett så bra utgångsläge till finalen jag kunde ha. Alltså: finalen i Göteborg kommer startas i form av en jaktstart. Av de 7 deltävlingar som varit, räknas dina 4 bästa resultat. Så nu har jag två 1a platser och två 2a platser som omvandlas till poäng, 390p (max 400=4 vinster). En förstaplats ger 100p, en andraplats 95 osv..

Ska jag delta eller inte? Ska jag spara krafterna till Göteborg eller ska jag hålla igång kroppen inför finalen, få ännu mera rutin. Förra året deltog jag och det kändes bra. Veckan innan Köpenhamn i år var jag i Spanien och var toastmaster på ett tre dagars bröllop. Mycket resande, stress, sena kvällar, halvbra mat och lite sömn. Inte den bästa uppladdningen inför de tre viktigaste veckorna på året. Kände mig sliten i kroppen och förstod att detta kommer inte bli mitt bästa lopp om jag deltar. Men vad gör det, Köpenhamn är inte ett viktigt lopp, det är inte detta loppet jag ska vara toppad till. Jag bestämmer mig för att delta och gå ut lugnt.

IMG_4428
foto: Amelia Gabrielsson

Mindre nervös än vanligt värmer jag upp tillsammans med Hilde. 10 minuter innan start kör en barnvagn över min stortå, irriterat tittar jag upp på föräldern och ser att det är min bror, hans tjej och min brorsdotter Hailey. De har åkt ner till Köpenhamn på sin semester för att heja på mig, jag fylls av kärlek. 

IMG_4429
foto: Amelia Gabrielsson

Starten går och jag sprintar inte ut för att få en bra plats i ledet, utan jag ”ställer” mig snällt bakom de andra. Första hindret är höbalspyramiden och jag får trängas i andraledet, får inte plats, får vänta på de framför mig, irriterande. Löpningen efter ligger jag redan 100 meter efter Linnea och Annika som är täten. Känner mig hyfsat lugn ändå, jag tog ett beslut innan loppet, nu är det inte dags att vara efterklok. Dessutom så är nu ALLA svåra hinder de sista 1,5km och jag vet att detta kommer bli ett tungt lopp psykiskt ändå.

IMG_4330
foto: Hilde Rørvik Nordstrand

Jag får ständigt anpassa mig efter tjejer som är framför mig på hinder. Jag är van vid att kunna köra rätt på hindret, nu måste jag zick-zacka, vänta, hålla in tår och fingrar för att inte krocka med de andra. Jag kämpar mentalt för att hålla huvudet högt. Hilde springer bredvid mig, hon tävlar inte utan supportrar. Jag känner hennes frustration, att jag inte springer fortare, men jag vet att hon vet. 10m/s rakt i ansiktet och löpning i sanden lyfter inte humöret men jag fortsätter. Många tjejer som peppar varandra, jag är tyst.

Jag ligger stabilt på 8-10 plats fram tills vi sprungit 6km av 8. Då kommer asfalten, vi springer längs med vattnet, på andra sidan vattnet är eventområdet. Då hör jag det. ”KARIN, KÖÖÖÖÖÖÖR, NU KOMMER HINDREN, ÖKA!!!!!” Det är min bror som skriker, jag vaknar ur min dvala. Jag slänger av mig min mentala spärr och börjar öka i löpningen. Jag springer om Mona Strande, hon peppar mig. Jag närmar mig Isabelle och Lisa som var långt före mig tidigare. ”Nu får du f*n skärpa dig Karin”. Klättrar snabbt upp för hopptornet, kastar mig direkt ut på studsmattan, kontrollerar kroppen i luften och håller för näsan. Med fria luftvägar börjar jag simma mot stranden.

IMG_4448

IMG_4449

10m/s och vågorna är förvånansvärt höga i det skyddade sundet. Ovan vid att simma i dessa förhållanden tar jag det lugnt. Uppe ur vattnet springer jag mot Platinumriggen, Thomas (min bror) är nära. Jag tar mig metodiskt igenom easylanen därefter kryphindret. Nu har jag Julie framför mig, Isabelle och Lisa är jag förbi.

Har vatten överallt, spottar, tydligen rakt i bröstet på min bror, så nära springer han. Han har sett hur långt ner i källaren jag är. Han släpper mig inte för en sekund.

Vi kommer in till eventområdet igen och flying monkey. Jag tror Julie tog easylane, jag fastlane, för efter hindret springer vi brevid varandra. Direkt efter kommer swing-walk, trött efter flying monkey joggar jag bort dit lugnt.

Andas ett andetag innan jag sätter fart. ”Shit, vad trött jag är” hinner jag tänka. Får pausa på två ställen för jag är stel, kall och trött, tappar rytmen. Känner hur händerna börjar stumna, underarmarna fylls med blod. Det är första gången denna säsongen som jag känner att det kanske är greppet som ger upp. Ett steg till och jag klarar det. Andas ut. Ninja-stepsen, inga problem.

IMG_4450

Direkt efter kommer Spinning-wheels, Nu har jag Henriette framför mig, hon har problem, hon har fastnat. Jag närmar mig. Då klarar hon det. Jag tar mig snabbt igenom och adrenalinet skjuter ut i kroppen. En liten löprunda. Sen kommer repklättringen och laxtrappan. Henriette är klar med repet när jag startar på laxtrappan. Jag vill testa den nya tekniken jag lärt mig, att köra direkt, utan swing. Men är för långt fram i planeringen i mitt huvud och får bara upp vänster sida, medan höger sidan landar på toppen av första pinnen. Jag hör hur alla kippar efter andan runt mig. Jag är inte orolig. Med 100% fokus lyfter jag den högra sidan ett steg och fortsätter jämnt hela vägen upp. Hoppar ner, fotografen står i vägen, försöker knuffa han åt sidan, jag halkar till, ställer mig upp och springer mot Dragons backen.

IMG_4442IMG_4451

Alla svåra hinder är gjorda. Henriette är precis framför mig. Jag ser att hon kör hårt på dragons backen. Jag kör så snabbt jag kan utan att bilda någon mjölksyra. Jag ser Annika och Anna framför mig, de missar på rampen bägge två. Henriette springer mot rampen, får tag om kanten. Jag hinner tänka, ”jag är snabbare än henne upp för kanten”. Jag får ta banan längst till höger. Tar ordentligt med fart för att komma högt upp på rampen. Jag får perfekt grepp på rampen, fångar kanten med böjda armar och kan snabbt dra mig upp på kanten. Kastar mig snabbt på ”brandstången” och springer över mållinjen, då tittar jag bakom mig, ingen Henriette. Jag kom 2a!? Ser min bror och kastar mig om han och bryter ihop av lättnad, glädje, fullständig ödmjukhet och kärlek till hans engagemang till min prestation.

IMG_4446

En dålig dag kommer jag tvåa. En dålig dag krossar jag fortfarande hindren. Nu längtar jag till lördag. Jag längtar till att få sträcka ut mina ben och visa hur bra jag är på att springa och besegra hinder. Jag längtar till att få springa på hemmaplan i terräng, grus, gräs, platt och kuperat. Jag längtar efter min fullpott.

img_1045

 

Ett svar till “TOUGHEST Köpenhamn 30 september 2017”

  1. Alltid inspirerande att läsa om dina lopp. Jag håller tummarna 👍

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.