TOUGHEST Umeå 20 september 2017

Foton: Jonas Gunnarsson. www.jgfotograf.se

IMG_3787

9grader och regn på en bana som redan är fylld av ler- och vattenhinder. En bana som jag vet passar mina styrkor. Mycket teknisk terränglöpning, hala hinder som kräver bra greppstyrka och tunga hinder som kräver styrka och uthållighet. Under säsongen hittills så har jag, Henriette, Anna, Annika, Yoie och Linnea varit på pallen, alla med varsin vinst förutom Anna. I Umeå så var det jag och Linnea som ställde upp utav dessa tjejer. Linnea är en säker spelare som är bra på hinder och en riktigt vass löpare. Jag såg fram emot att testa min löpning mot hennes, att våga haka på hennes tempo.

IMG_3789

Jag får till en bra uppvärmning, Ludwig påminner mig innan start att jag redan har ett väldigt bra utgångsläge i finalen. Det lugnar mig, idag ska jag testa mina gränser, våga pressa det lilla extra. Vad det innebär i regn, lera och hala hinder får tiden avgöra.

Jag går ut hårt i starten. Vid första A-frame hindret får jag hybris och kastar mig över i en kullerbytta, landar med mitt bäcken rakt på stålstången. Ignorerar smärtan och tar mig först av hindret. Jag vet att det snart kommer en smal stiglöpning och jag vill inte fastna bakom någon som springer långsammare än mitt önskade tempo och sätter fart efter hindret.

IMG_3791
Efter skogen kommer vi fram till det omtalade hindret i Oslo, Ninja-steps. Jag tar fart, sätter i första foten, andra foten, som försvinner under mig och jag ramlar på hindret. Jag springer tillbaka för att prova igen, jag ser Linnea hoppa och tar tag om hindret med händerna. Linda Digby tar sig förbi hindret på första försöket och jag kör på samma bana som henne och klarar det. Jag hör Hilde skrika efter penalty. Linda ligger nu i täten, jag strax därefter. Vi kommer fram till balanshindret och funktionärerna skriker på oss att hindret är halt, sakta ner och ta det försiktigt. Både jag och Linda ökar farten, ”annars kommer vi aldrig komma upp på den”, bägge två klarar det och jag springer förbi henne på löpsträckan efter.

IMG_3792

Vid wreckbagen möter jag Linda och Linnea som tagit igen mycket tid på löpningen. Mudland, omöjligt att se vilken väg som är bäst. Oftast brukar kanterna vara torrare och därmed smidigare väg att ta. Men jag går i zick-zack. Hinner tänka att här är det INTE fördelaktigt att vara först, då jag trampar i alla hål som tjejerna bakom mig kan undvika. Tillslut har jag leran upp till låren och jag får kämpa för att inte förlora mina skor i lerans grepp. Väl uppe ur leran har vi nu en lång löpsträcka på grus att avklara och då springer Linnea om mig. Hon ger mig peppande ord i samband med att hon springer förbi mig. Ringar, dragons back och hon håller ledningen länge som varierar i längd mellan 100-300 meter framför mig. Flying monkey, traverse wall och jag börjar närma mig. I den tekniska löpningen närmar jag mig henne, vid de platta grussektionerna springer hon ifrån mig. Spinning wheels. Vi är nu jämte varandra, hon på easy-lane och jag på fastlane. Jag tar ett extra andetag innan jag kör och sätter igång. Första ringen, andra ringen, tredje, nej, nej, nej. Jag missar den tredje och min pendel dör. Försöker nå första ringen igen men jag hänger helt stilla, försöker ta fart men inser att det aldrig kommer att gå. Jag får tillslut släppa hindret och springer straffrundan. När jag är tillbaka från den så har Linnea redan sprungit en bit efter extra-hindret bestående av krypning, över-under och krypning igen. Adrenalinet skjuter ut i kroppen och jag vägrar låta det sluta så här. Det är i alla fall två fastlanes kvar som jag misstänker att Linnea inte kommer ta.

IMG_3794

Jag tar easy-lanen i Platinumriggen och vi kommer tillbaka in i eventområdet igen efter 6,5km. Jag ser Linnea längs upp i tornet med en studsmatta som du ska hoppa på ut i det iskalla vattnet. Hon tvekar lite innan hon hoppar och jag ser min chans att ta in tid. Jag kastar mig snabbt ut på studsmattan, hinner tänka att så kallt var ändå inte vattnet. Tar mig upp på kanten. Mudland, försöker att jobba snabbt utan att dra på mig för mycket mjölksyra. Jag har nu på tre hinder närmat mig Linnea. Vi springer mot nästa tunga hinder, Välta-däck. Jag jobbar systematiskt utan att stanna, går om Linnea och efter hindret sätter jag fart. Nu är det bara löpning på grus i 1km kvar och här är Linnea stark, jag behöver varje sekund jag kan få. Vägg, bär-hinder, incline-wall och ett nät senare så hör jag henne inte längre. Har jag sprungit(!) ifrån henne!? Jag brukar sällan kolla bak på lopp, jag vill fokusera på mitt lopp. Men idag har jag kalla armar och kroppen börjar stelna och jag går i funderingar på att skippa fastlane på swing-walken och laxtrappan.

IMG_3793

Tittar bak och ser henne inte. Tar ett snabbt beslut att köra easy-lane på swing-walken och repklättringen framför laxtrappan. Tvingar mig själv att pusha mig hårt på dessa hinder och extra-hinder då jag vet att jag kan de utan problem. Jag vill även testa rampen när jag är riktigt trött och den är hal och lerig. Jag satsar allt jag har där, sträcker mig och tar tag i kanten med bägge händer och tar hem min tredje seger i rad i Umeå.

IMG_3795

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s