Toughest London South 17 juni 2017

Tack för superfina bilder jacquesholst.com och mateography.com 🙂

Detta är den märkligaste uppladdning jag har gjort inför ett lopp. Pga av mina återkommande problem med min fot så har inte löpformen riktigt varit där på vårsäsongen, även detta år. Jag lyckas placera mig bra men vet att jag kan så mycket bättre. Jag såg länge fram emot den 17 juni för då visste jag att jag hade fått tillräckligt med tid att springa igen.

More pictures available at jacquesholst.com - Picture by JJ Hols
jacquesholst.com

Efter Malmö var motivationen större än någonsin och jag hade 6 veckor till nästa race. ”Nu ska dem här benen bli starka och snabba”. Jag la in högsta växeln i träningen i tre veckor, lite för hög. 4e veckan var planerad att bli lugn men jag var trött, riktigt trött, började få känningar i min höger hamstring och glädjen försvann. Det är vad som händer när du blir övertränad, prestationsförmågan minskar tillsammans med sömnsvårigheter och motivationen gick ner i botten. Jag läste av tecknen tidigt och drog ner på träningen extra mycket, men känningarna i baksidan släppte ändå inte. Fick tillslut en diagnos på att det var en lätt bristning, inget större men tillräckligt mycket för att inte kunna läka så länge jag fortsätter att göra det som gör att den inte läker, löpning. Igen, står jag där och kan inte springa. Men nu är det två veckor kvar till lopp, det bör inte påverka, det bör bara göra gott, träningen är gjord. Pga tröttheten i min kropp så tar jag beslutet att ta i princip full vila.

En vecka till loppet, fortfarande trött och omotiverad bestämmer jag mig för att jag troligtvis inte kommer springa loppet. Det är inte roligt att springa ett lopp och känna att jag inte kan ge allt. Men lämnar en lucka i fall jag ändrar mig, ifall jag repar mig till lördagen, det är några dagar kvar, några dagar kvar att bli piggare på. Onsdagen kommer och jag bestämmer mig för att testa benen, dem känns pigga, motivationen är tillbaka och baksidan funkar. Jag kör.

More pictures available at jacquesholst.com - Picture by JJ Hols
jacquesholst.com

Lördag. Det är 20grader ute 08.00, det här kommer bli varmt, riktigt varmt. Eventet hålls på ett öppet fält, värmen lägger sig som i en gryta och alla atleter gömmer sig i skuggan från träd eller tält. Jag testar att jogga lätt och känner mig lite yr, oron stiger igen, ”är jag verkligen redo att springa”. Jag hittar en flaska med vatten och häller det kalla vattnet över hela över mig. Jag börjar värma upp och kroppen piggnar till. Jag fortsätter att hälla vatten över mig fram till starten och självförtroendet är tillbaka. Klockan är 11.00 och det är 27 grader ute.

More pictures available at jacquesholst.com - Picture by JJ Hols
jacquesholst.com

Starten går och danskan Annika tar ledningen, Hilde därefter och sedan jag. Denna ordning hålls igenom första kilometern, Henriette springer om mig innan Swing-walken. Inför hindret vet jag att endast jag och Anna ska köra fastlanen i första vågen och jag passar på att andas innan. Jag och Anna står bredvid varandra på plattån, andas ett andetag och kör. Går helt enligt planen, och hoppar ner från hindret, ser att Anna ramlar ner, Annika är i mitten av extra-hindret när jag springer förbi henne. Jag leder, första gången jag leder så här tidigt i ett lopp och jag hittar mitt löptempo.

19222996_1786822218295221_5781319508429853702_o
mateography.com

Vid wreck-bagen möter jag tjejerna och dem är inte långt bakom. Vi springer igenom en del standardhinder, mycket löpning och strax springer Annika och Hilde om mig. Jeep-dunks och jag kommer ur hindret före Hilde och vi springer mot Spinning-wheels. Jag sätter fart för att inte behöva vänta på någon. Annika är uppe först och jag hinner se att hon har problem. Jag är igenom snabbt och hör någon skrika bakom mig, Annika trillar ner. Löpning uppför och nu är det varmt, riiiiktigt varmt. Här borde Hilde och Henritte springa om mig, men rycket kommer inte, värmen påverkar dem också. Jag hinner tänka att det är mycket möjligt att min kropp stänger av idag, jag har inte värmen under kontroll. Fokuserar på att sätta den ena foten framför den andra och hålla ett jämnt tempo, mitt tempo. Hilde springer snart om mig men inte långt, jag hör att hon flåsar, hon flåsar mycket. Det är precis lika jobbigt för henne, ”häng på nu”. Vi möts av väggar och jag går om henne. Vi ska nu springa med en stock på axeln nedför och jag behåller ledningen. Det är brant uppför och jag bestämmer mig för att gå, väntar och ser vad Hilde och Henriette gör. Men ingen springer om mig. Jag tar några djupa andetag. Vi möter Annika när hon plockar upp stocken och därefter kommer Anna, hon har plockat in många placeringar.

19237990_1786822568295186_3138625614970520376_o
mateography.com

Nu är det tungt, och löpningen fortsätter att gå uppför, det går inte fort men vi håller ihop. Då ser jag den, laxtrappan, och jag drar ner på farten. Hilde fattar vad jag gör och springer om mig mot repklättringen. Jag stannar inför hindret, sätter händerna på knäna för att ta ett djupt andetag. Ställer mig upp och tar tag i stången, bägge händer i pronerat grepp. 1-2-3-klocka. Det tog inte lika mycket energi som i Malmö, men nu går det uppför i högt gräs och jag springer så långsamt, vet inte ens om jag kunde kalla det för löpning. Jag närmar mig riggen och ser vattenstationen, häller ett mugg över huvudet och dricker ur den andra, resten går över huvudet. Är helt genomblöt om händerna och torkar av dem snabbt i gräset. Valet var enkelt idag, easylane i platinumriggen, tar det väldigt lugnt för att inte halka av med de blöta händerna. Kryphinder efter och vattnet som jag tidigare hällt över huvudet rinner nu ner i ögonen, ovillig att stanna så får jag blunda sista metrarna för att undvika det svidande svettet. Väl ute ur hindret får jag snabbt torka ögonen med min blöta väst. Dragons backen kommer direkt, pulshöjaren nummer ett. Får det avklarat och tittar sedan bakåt, ser ingen på dragons backen eller i kryphindret. ”Shit, nu gäller det att bibehålla detta”. Hilde och Henriette hade gjort samma sak som jag, hällt vatten över huvudet, fått genomblöta händer och tappade greppet i hindret. Hilde, Henriette, Anna och Annika springer nu ihop.
Lite nervöst fortsätter jag framåt i min ensamhet. ”Hitta DITT tempo nu Karin och lämna inte det”. 3 kilometer kvar och jag vet att det inte kommer fler fastlanes som de andra tjejerna inte tar, jag måste springa bra nu! Samtidigt som jag vet att jag är stark i slutet. Värmen har lättat lite och det kokar inte längre. Jag tar mig igenom långa partier av fin terränglöpning och kommer ner till en bäck som vi ska över. Toughest har spänt Slacklines över som vi kan hålla i. Jag tar ett stort kliv ut och leran suger tag i mina fötter som starka händer, orolig över att tappa mina skor försöker jag hitta bättre underlag, förgäves. Tillslut lägger jag mig på rygg i vattnet och drar mig fram mha slacklinen. Jag svalkas av och det går fort, ler lite åt min kreativitet och springer med tunga skor upp för ytterligare en backe. Jag ser fortfarande inte röken av någon av det andra tjejerna.

 

19243366_1786823368295106_4025802311511770681_o
mateography.com

Ringar, högt hopp, mudland, traverse ringar och höbal-torn inom 400 meter och kroppen är riktigt sliten nu. ”Rör dig hela tiden framåt Karin”. En sista loop och nu ser jag målfållan. Krister möter mig ”du har stor ledning, passa på att andas, du tar rampen utan problem”. Inget är klart än, tänker jag. Jag springer in framför rampen, många hejar på mig. Jag stannar en stund och andas. Tar fart, springer mot rampen, tar ett steg på Blåkläder skylten, tar tag i kanten med två händer och tar hem min första vinst 2017.

19222701_1786823551628421_1083281929705446693_o
Anna 4a, Annika 2a, Karin 1a, Henriette 3a, Hilde 5a. Foto: mateography.com

 

Jag delar med mig av detta för att förhoppningsvis kunna både inspirera till träning OCH vila. För det är så viktigt att tillåta kroppen att återhämta sig, att tillgodose den träning och arbete du har utsatt den för. Under träning så sker det en nedbrytning i kroppen som behöver få tillåtelse att byggas upp igen och bli starkare. Det säger ju sig själv att det krävs vila för att det ska kunna ske. I drivet om att ständigt bli bättre, att få intryck av sin omgivning och vad sina konkurrenter gör, är det så lätt att bara pusha träningen längre och längre. Jag besitter mycket kunskap om kroppen och träning men ändå faller jag dit titt som tätt. Det som är bra är att kroppen är fantastisk på att repa sig om du lyssnar på signalerna i tid. Då kan det till och med finnas en nytta i att närma dig överträning för att sedan följas av vila, men då måste du ge den det också!

More pictures available at jacquesholst.com - Picture by JJ Hols
jacquesholst.com

3 svar till “Toughest London South 17 juni 2017”

  1. Du skriver så bra, eftersom man nu har lärt sig de olika hindren så kan man lätt följa ditt lopp bara genom att läsa din blogg. Det är så spännande……
    Grattis till vinsten än en gång.
    Kram mamma ❤❤❤❤

    Gilla

  2. Jätte härlig läsning. Du skriver väldigt bra. Som nämnt ovan, så kan man följa dig genom hela loppet eftersom jag har sprungit toughest själv.
    Svårt det där med vila, det är för kul att röra på sig. Är själv inne på min 3dje dag av vila. Har ett lopp på torsdag och denna läsning fick mig att tro på mig själv. Det är förmodligen inte sista passet innan ett lopp som gör att formen blir bättre. Tack för att du delar med dig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.