TOUGHEST Malmö 2017

Toughest i Malmö, fjärde loppet i rad på fyra helger, loppet där jag verkligen vill prestera. De tre tidigare loppen har ett efter ett känts bättre. Löpformen börjar sakta men säkert komma tillbaka efter ett ofrivilligt uppehåll från löpningen i sex veckor i februari, mars och och endast oregelbunden löpning i december och januari pga av min återkommande problematik med plantar fasciit (även kallat hälsporre). Jag har kämpat med alternativ konditionsträning men känner att det inte varit tillräckligt. Mitt hjärta är starkt men min löpekonomi desto sämre. Med endast tre år bakom mig med löpning behöver jag fler mil i benen samt i mitt tävlande blir jag ständigt bli påmind om att det är just löpningen jag behöver förbättra, frustrationen är enorm.

IMG_9349
foto: Andrea Leijon

Jag är inte fullt så nervös inför Toughest i Malmö som jag brukar, de tre tidigare helgerna har hjälpt mig att identifiera vad som är viktigt för mig i mitt tävlande och vad som funkar för mig. Jag bestämmer mig för att det är dags att testa att gå ut i mitt tempo igen, helgen innan i Stockholm gick jag ut för hårt och presterade sämre de fyra sista kilometrarna och kunde inte få ut min fulla kapacitet.

IMG_9254

Starten går och som väntat sticker Henriette, Anna, Linnea och Hilde ifrån mig tidigt. Jag klumpar till det på Bulgarian bag och fler tjejer springer om mig. Jag behåller lugnet, det här loppet har Toughest placerat 1 fastlane på de första 6km och jag kommer kunna ta in på de andra tjejerna i slutet. Jag kommer in i eventområdet och ringslide hindret som 6a och ut ur hindret som 4a efter Anna, Linnea och Hilde. Efter ca 100 meter vänder Hilde tillbaka och jag hör henne bara skrika ”fel väg” och jag stannar, förstår inte, springer efter henne, fler tjejer blir förvirrade och Hilde skriker något och vinkar. De andra tjejerna springer mot mig och jag förstår att jag varit på väg åt rätt håll hela tiden. Hilde hade missat på ringsliden och skulle springa straffrundan men blev pekad i riktning mot banan av funktionären, när hon insåg det vände hon.

IMG_9257

Dyrbar tid är förlorad och jag fortsätter att jaga Anna och Linnea. Jag testade swing-walken dagen innan och var väldigt osäker på om jag skulle köra fastlanen. Normalt sett bestämmer jag mig alltid dagen innan vad jag ska välja på alla hinder men omständigheter kan självklart förändra det valet. Denna gången hade jag inte riktigt bestämt mig, jag ligger ca 200 meter bakom Anna och Linnea nu och jag känner att jag vill chansa, idag ska jag gå för mitt stora mål, alla fastlanes på tävling. Inga problem, förutom att jag inte vunnit särskilt mycket tid, stor risk, liten vinst. Men varje liten sekund räknas och jag är uppskattar all tid jag kan få på tjejerna. Vi pinnar vidare på gräsmattan, mudland och därefter ner i sanden. Jag hör någon bakom mig, det är Henriette och hon springer om mig på den längre löpsträckan. Vi tar oss igenom fastlanen på ringarna, Anna och Linnea är långt före och jag fokuserar på Henriette till att börja med.

img_9200.jpgMonkeybar, Henriette tar den vanliga och jag Flying, jag är nästan ikapp efter hindret, igen vinner jag inte särskilt mycket på fastlanen och är trött efter hindret. Vi springer mot Dragon’s back, Henriette springer först, jag strax därefter, jag går om henne upp för första väggen och fortsätter dryga ut ledningen på hindret. Hindret tar mycket energi och jag tvingar mig själv att röra mig framåt efter det, blickar upp och då var det dags, laxtrappan.

28602192_Unknown

Jag tvekar, ska jag? Jag är egentligen alldeles för trött. Nähe, nu kör vi! Jag tar ett extra andetag och hoppar upp till stången. Jag väljer ett omvänt grepp med min vänster hand då jag tappade greppet pga blöta händer i Amsterdam, det gör jag inte om. Jag tar fart, jag är trött, får bara upp vänster sida av stången, tar fart, får upp andra sidan. Jag hoppar ett rakt hopp och sista hoppet så får jag återigen bara upp vänster sidan, ”ett steg till så har du klarat det” och det gör jag. Helt galet trött efter hindret och nervositeten, tvingar jag benen att röra sig framåt igen. Jag börjar nu se Anna och Linnea framför mig och lämnar Henriette på extrahindret efter repklättringen.

28602304_Unknown
Jag på laxtrappan och Henriette på repklättringen

Vi springer mot Platinumriggen och igen kommer tankarna, ”ska jag ta risken och köra fastlanen”? Ja, jag älskar utmaningen och det hindret. Anna är i mitten av fastlanen och Linnea kryper efter den vanliga banan. Jag sätter fart, det går helt utan problem och nu inser jag att detta var den sista fastlanen och nu är det bara sliden, spinning-wheels och rampen kvar. På den sträckan sprang jag om Anna förra året, jag kan göra det igen, det är ett större avstånd till Linnea och Anna i år men jag vet att jag kan göra det. Dem är ca 200 meter före mig och jag ökar i löpningen, tar in på dem innan sliden, i vattnet och i sista löpningen innan spinning-wheels. Jag försöker att springa hela vägen förbi dem innan hindret men lyckas inte. Hindret har endast två fastlanes och de tar varsin, jag står snopet kvar på platån. Vad ska jag göra, ska jag vänta eller köra direkt? Rampen är inom 100 meter efter hindret, jag måste köra.

28602416_Unknown
Anna, Linnea och jag på spinning-wheels

Jag såg Anna testa hindret dagen innan och vet att hon kan det, jag chansar på att påbörja hindret innan hon är klar. Jag kommer till andra delen av hindret, då händer det som inte får hända, hon blir hängandes i tredje hjulet utan att kunna ta sig tillbaka eller vidare. Ovillig att släppa, kämpar hon förgäves att få ny fart och få tag på det fjärde och sista hjulet. Jag hänger förtvivlat bakom henne med en hand i första hjulet och den andra i hjul nummer två. Jag inser att hon inte kommer släppa och jag skriker till domarna, ”får jag gå tillbaka”? På fastlanes har du endast ett försök och jag vet att får jag inte ett ja så kan jag få springa straffrunda. jag får inget svar, jag upprepar frågan, jag förstår att dem funderar på vad dem ska göra och tillslut får jag ett ja.

28602448_Unknown

Jag svingar mig tillbaka på plattformen och då släpper Anna taget. Jag svingar mig snabbt igenom hindret, springer in mot rampen och hör Brian skrika i mikrofonen. Jag hör Linneas namn och inser att hon klarat rampen och vunnit tävlingen. Luften gick fullständigt ur mig, fokuserar om, hämtar andan och sätter fart mot rampen, tar mig upp för kanten och springer in i mål 22 sekunder efter Linnea.

28602480_Unknown

Ja, jag är besviken, jag tog fel beslut. Jag tog fel beslut som kostade mig chansen att få utmana Linnea på rampen. Jag skulle ha väntat i 2 sekunder till för att se vem av tjejerna som skulle bli klar först för att sedan köra. Det är ett så otroligt segt sätt att förlora fighten på och återigen ha ytterst få sekunder mot mig. Samtidigt så hade jag ett helt lopp på mig att ta in på dem, det är lätt att skylla på de där sista få sekunderna. Men hur häftigt hade det inte varit om alla tre hade klarat Spinning-wheels efter varandra och vi alla tre hade kommit till rampen i stort sett samtidigt!?

Utöver denna händelse så är jag grymt nöjd över loppet, jag höll mig till min plan och klarade alla fastlanes och hamnade dessutom på pall, jag tror det är en första på damsidan 🙂 Nu när foten är på bättringsväg så blir det ännu mer löpning för att jag inte ska behöva förlora så sjukt mycket tid på den biten av tävlandet 😀

28602864_Unknown

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.