TOUGHEST Amsterdam 15 april 2017

17966944_10206673319991502_5638838134731561704_o
foto: Andrea Leijon

Jag var supertaggad inför lördagens tävling i Amsterdam. Jag och min vän Oskar flög på fredagen och rekade banan på eftermiddagen. Det var flertalet nya hinder men inget som såg allt för avancerat ut, jag visste att jag skulle lösa dem och testar dem inte. Inför tävlingen så visste jag att det inte var så många tjejer som flugit över för att tävla och med det kom ett lugn att det kommer bli en hyfsad placering så länge jag inte gjorde alltför dumma misstag. Då kom tankarna om ett av mina mål för säsongen upp, att köra alla fastlanes på en tävling. Platinumriggen var inte klar så det var inget beslut jag kunde ta dagen innan, men resten av hindren var uppe. Jag hade bestämt mig för alla fastlanes förutom rope climb/laxtrappan. Det tråkiga med det beslutet är att repklättringen är ett hinder jag känner mig säker på, så det är synd att laxtrappan är fastlane på just det hindret. Men jag bestämmer mig för att köra laxtrappan om jag känner mig fräsch eller inte har något att förlora på att inte klara hindret.

Toughest Amsterdam 2017
foto: jacquesholst.com

Startskottet går och jag vill ligga i täten med Henriette och Anna, jag känner mig pigg första kilometern, det skiljer bara några få meter mellan oss. Vi kommer till Swing-walken, Anna och Henriette tar easylanen direkt. Jag och Linda kör på fastlanen, jag andas någon sekund innan, jag kostar på mig det. Jag tar mig metodiskt igenom utan några problem, ”yes, revansch från Göteborg”. Linda som också klarar den skriker peppande ord till mig. Anna och Henriette är klara med krypningen efter swing-walken precis efter oss och då sätter dem fart, bägge två. ”Nu lägger dem in stöten, tappa inte huvudet nu Karin, du vet att du har dem på hindren”. Men ett litet mentalt spöke stör min motivation, ”har jag inte blivit bättre än så här på att springa de senaste 6 månaderna”? Jag skakar bort tankarna, men känslan sitter kvar, min kropp spänner sig och jag känner hur jag börjar andas snabbare. Smärtan av ansträngningen blir tydligare, ”är det håll jag känner”, ”vad trött jag är i benen”.

17972074_10150804548019975_5672439836307278899_o

Jag kommer till ett nytt hinder, ett liknande som VM hade, som en trög linbana på ett rör där det kommer små upphöjningar som du måste lyfta handtaget över. Jag får problem, vet inte alls hur jag ska göra för att komma över, greppet är jag stark i och är inte orolig över att ramla ner, men det tar tid. Efter många knasiga försök har jag klarat hindret, förlorat viktig tid som jag annars brukar ta på hinder. Motivationen sjunker igen, jag har svårt att hitta mitt varför, jag glömmer att leta efter det och fortsätter framåt. Kommer fram till ”Spinning-wheels” som är i en ojämn kombination, även här vet jag inte riktigt hur jag ska ta an fastlanen, fastnar på mittenringen, snurrar tre varv innan jag tar mig vidare, igen är greppet starkt, jag är inte orolig över det, utan mer över hur mycket tid jag slösar. ”En tredje plats är jättebra, Karin, försöker jag övertyga mig själv för att jag inte ska sluta springa”.

17966693_1757185444592232_7559671008594752459_o
foto: mateography.com

Tillbaka in i eventområdet, Platinumriggen och fastlanen. ”Skärp dig nu Karin”, jag leker mig igenom den och lågan tänds lite igen. Ryan fotograf och vän peppar mig och jag ökar tempot något i löpningen. Härnäst kommer Urban-sky hindret som liknar ett hamsterhjul som man ska snurra på för att ta sig framåt, som en enda lång armgång. Det är första gången jag gör den och jag får inte till tekniken, jag är rädd att tappa kontrollen och gör den därmed långsamt, alldeles för långsamt, men klarar den tillslut. Frustrerad springer jag vidare.

Toughest Amsterdam 2017
Foto: jacquesholst.com

Mudland och ett hopp ner i kallt, lerigt vatten, sägs det, jag är helt avstängd, tänker endast på vad jag ska göra. Jag har en reflex när jag hoppar i vatten och det är att titta under vatten. Nu har jag gjort det på alldeles för många lopp och jag fokuserar på att hålla för näsa och verkligen stänga ögonen. Jag simmar mot kanten och tar mig an de höga lermurarna. Väl klar känns det som benen knappt bär mig, jag stapplar mig fram i löpningen och undrar om vattnet var kallt eller om det var leran som skapade mjölksyra. Jag får inget svar och kämpar för att väcka dem. Då kommer insikten att nu närmar jag mig nog laxtrappan. Dips-walken kommer först, inga problem. Jag känner på mina händer som är genomblöta och leriga, jag borde inte köra laxtrappan. Jag tittar efter Henriette och Anna. Jag ser Anna långt framför mig, hinner tänka vilket sjukt bra lopp bägge två måste ha kört och kommer samtidigt fram till laxtrappan. Äh, jag har inget att förlora, jag måste testa laxtrappan någon gång, varför inte lika gärna göra det när förutsättningarna är som sämst. Om jag ska kunna utvecklas måste jag våga misslyckas, om det är något lopp jag ska testa det på så är det detta, när konsekvenserna inte blir så stora, Nu kör vi!

17967027_1757185077925602_662931450210917224_o
foto: mateography.com

Jag tar tag i stången och tänker eller säger nog högt, Fan också, vad hal den är, det här kommer ju aldrig gå. Nej, nu testar du!! Jag sätter fart och klarar första lätt men känner hur händerna sakta glider, jag snabbar mig med nästa hopp, klarar det lätt men greppet klarar inte att stå emot kraften i landningen med dåligt grepp och jag faller ner. Jag faller ner leendes, så himla stolt över mig själv att jag testade, springer mot straffrundan. Jag får ny energi, jag springer den snabbt, tar mig igenom extra hindret glatt. Jag får en kick av att utvecklas, den här gången av att inse att det här kommer gå nästa gång, nästa gång när jag verkligen behöver den för att kanske göra skillnad på en första och andraplats, så kan jag köra laxtrappan.

17966205_10155011416305528_9150436824786429047_o
foto: Scott Seefeldt

Per från Toughest peppar mig, ”du har fortfarande en chans Karin”. Jag tänker ”på VM hade du rätt Per men nu är du lite väl optimistisk”. Fortfarande nöjd över laxtrappan så pinnar jag vidare mot flying monkeybar, wreck-bag och traverse-väggen. Jag hör Brian, speakern och han säger ”nu är Karin på väg in i eventområdet och vad hon inte vet är att Anna är på straffrundan, hon klarade inte rampen”. Jag kommer in på eventområdet och alla börjar skrika, GO, GO, GO!! Fortfarande lite avtrubbad efter ett konstigt lopp så tänkte jag att då tar vi nästa utmaning, ”inget stopp innan jag kör rampen” och jag klarar det på första försöket utan något stopp innan. Jag drar mig snabbt upp för rampen, kastar mig ner för brandstången och sprintar över mållinjen som tvåa, 20 sekunder före Anna.

17991278_10155011417455528_2299247234333301314_o
foto: Scott Seefeldt

Väl över mållinjen är det blandade känslor jag möts av. Kul att jag kom tvåa, kul att jag testade laxtrappan, kul med lite nya hinder. Men en känsla av missnöje kryper fram, ”nöjde jag mig verkligen under loppet, försökte jag övertyga mig själv att en tredjeplats är bra för att jag skulle slippa ta i, för att slippa den fysiska smärta som en maxprestation faktiskt innebär”. Jag jämför min prestation med mig själv och vad jag vet att jag kan och den inställning är jag inte nöjd med. Den visar just hur viktig den mentala biten är. Det var inte att jag kom tvåa istället för etta jag är besviken över, handen på hjärtat så tror jag Henriette hade vunnit i lördags även om jag hade varit mer på hugget, hon gjorde ett fantastiskt bra lopp. Så här i efterhand så tror jag att denna tävling var supernyttig för mig för att förstå vad vad som är viktigt för mig och vad jag värderar högst i mitt tävlande. Detta är bara första tävlingen på säsongen, nu har jag fått precis vad jag behöver för att ladda om och komma tillbaka starkare.

Tack för fina bilder: mateography.com, jacquesholst.com, Andrea Leijon och Scott Seefeldt

Toughest Amsterdam 2017
foto: jacquesholst.com
17972328_10155011430955528_5097587550347023751_o
foto: Scott Seefeldt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.