OCR World Championships 3km 14 oktober 2016

 

Toughet Göteborg 2016

foto: jacquesholst.com

Tre dagar efter Toughest-finalen i Göteborg startar jag min resa mot Blue Mountain i Kanada för att tävla i VM i hinderbana. Flyget går tidigt från Göteborg och jag förlorar många timmars sömn. Väl framme i Kanada efter många timmars resande så är jag sliten trött och börjar få förkylningssymtom. Det enda jag behöver göra nu är sova så kommer det gå över. Jetlagad, övertrött och förväntansfull så blir det ytterligare en natt med för lite sömn och förkylningen blir bara värre. Nu är det torsdag, dagen innan första tävlingen. Men nu är jag inte nervös, jag har inte varit nervös sedan jag gick i mål i Göteborg. VM känns så mycket lättare än vad Toughest gör. Toughest är en tour, en tour där varje tävling är viktig, en tour där man samlar poäng och möjligheten att få bättre poäng i varje tävling finns där. En tour där hela säsongens träning och tävlande ska avgöras på en tävling, en final, en dag. Detta skapar väldigt mycket nervositet, spänning, förväntan och press. Att åka på VM kändes bara som en rolig upplevelse, kul tävling och går det inte som man tänkt sig så är inte det något som påverkar någon annan tävling längre fram. Denna inställning gör mig lugn, glad, exalterad och väldigt förväntansfull till att tävla. Så inte ens en förkylning kunde rubba den här känslan, förkyld kan jag bli efter VM.

3km. När jag kollade på banan dagen innan så är jag lite besviken över hur få hinder den innehöll. Banan var extremt kuperad för 3km, få hinder (15st) och därmed väldigt fördelaktig för löpare. I och med att det var en sprint så ville arrangörerna inte släppa iväg en masstart utan släppte 8 löpare i taget. Vi är ca 50 stycken i elitstarten, jag, Siri och segertippade Lindsay Webster går ut samtidigt i 4e eller 5e heatet. Starten går i en uppförsbacke i gräs, det suger snabbt i benen. Lindsay tar täten, jag och Siri springer ihop över första krönet. Sedan kommer det en stigning, Siri drar ifrån mig, jag får inte luft, är torr i munnen och jag får dra ner mitt tempo. Stigningen fortsätter och Siri drygar ut ledningen till mig. Vi når toppen på banan och närmar oss första tekniska hindret, ninja…

Lindsay kommer dit först i vår grupp följt av Siri. När jag startar på hindret så ser jag att Siri ramlar ner, fokuserar extra på att hålla mig kvar, glider ner lite på stolpen, håller extra hårt, klarar hindret och springer vidare. Nu har jag endast Lindsay framför mig i vår startgrupp.

Jag närmar mig platinumriggen, när jag tittade på den innan loppet så såg det ut som den skulle vara lekande lätt. Det är första gången jag springer en sprint på 3km, tempot på löpningen är mycket högre än vanligt och adrenalinet sprutar ur öronen. Riggen går lite halvsnabbt men klarar den utan risk att ramla ner.

Då kommer hindret som alla pratar om, wreck-bagen, du ska alltså gå med en 25 kilo tung säck upp, upp, upp ca 200 meter och sedan ner igen. Svetten rinner i pannan, rinner ner i ögonen ”har jag någonsin svettats så här mycket!?”. Jag fokuserar på att sätta den ena foten framför den andra, djupa andetag och snabbare än vad jag trodde så var jag uppe. Nu till den verkligt svåra biten, springa nerför. Terrängen är ojämn, svetten fortsätter att rinna ner i ögonen och jag försöker låta benen rulla ner för backen. KLAR, nu är pulsen riktig hög, men endast 700 meter kvar på banan och massa hinder.

Jag tar mig stabilt igenom hinderområdet, ser inte Lindsay framför mig eller Siri bakom. Då springer jag ikapp en tjej från Sydafrika som startade 2 minuter innan mig som jag vet är bra på sprinter, ler för mig själv när jag inser att jag troligtvis har kommit tvåa på 3km sprint VM.

img_0025

När jag springer över mållinjen så är jag kräkfärdig. Det här var något av det värsta jag har gjort. 3 kilometer är för kort för att någonsin komma in i ett skönt flow, jag kom aldrig in i någon slags andra andning utan låg på maxbelastning i 3 kilometer plus 15 hinder. Vi brukar skoja om att ”Toughest prepared me for this” när vi pratar om tävlingar och träning. Men min första tanke vara att ”Toughest did NOT prepare me for this”. Toughest är mer än dubbelt så långt, du orkar inte att springa för fort så länge och på vissa hinder måste man få ner pulsen för att kunna slutföra det. På 3km hinderbana är det endast All in som gäller.

img_0031

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s