TOUGHEST Köpenhamn 1 0ktober 2016

Dagarna inför Toughest i Köpenhamn så var jag lite smånervös, jag värderade om jag verkligen borde köra den tävlingen när den bara är en vecka innan finalen i Göteborg. Touren fungerar så att det är 6 deltävlingar, där dina 4 bästa placeringar räknas om till poäng som sedan i Göteborg omvandlas till sekunder som baseras i en jaktstart.

14500221_1656759051301539_1675062220012471447_o

foto: mateography.com

Inför Köpenhamn så hade jag redan två vinster och två andraplatser som gav mig 390 poäng (max 400). Detta i sig var det ingen som skulle kunna komma upp till men samtidigt kunde jag få en till vinst istället för en andraplats som kunde ge mig ytterligare 5 poäng/sekunder försprång till. I slutändan så bestämde jag mig för att köra för att det var det jag hade tänkt från början och jag älskar Toughesttävlingarna. Detta gjorde att jag inte var särskilt nervös dagen innan och jag fick i mig massor med mat, sömn och dryck. På lördag morgon så var allt som vanligt och jag får i mig två små mackor och ett glas juice till frukost, men jag känner mig trygg i att jag fick i mig mycket mat dagen innan.

img_0025-1

foto: Peta Cook

Jag kände mig inte lika självsäker inför det här loppet som i Umeå två veckor tidigare. Loppet påminner om Malmö med sanden och mycket löpning där jag fick ett fruktansvärt håll, samt att jag ett år tidigare på samma plats gjorde ett av mina sämsta Toughestlopp. Men ändå lugn i min egen kapacitet så sätter vi fart. Jag känner mig stark över de första hindren men bestämmer mig för att ta det lugnt med löpningen de första kilometrarna. I Umeå tänkte jag tvärtom men där gick jag för hårt ut och hämtade mig inte riktigt efter det, så nu andades jag lugnt och sprang i min takt.

14567455_1656759147968196_1066878103059499346_o

foto: mateography

Jag är först ut från de första hindren men blir snart omsprungen av Henriette, Hilde, Nanna och Anna. Jag blir lite stressad då vi snart kommer fram till ett hinder med endast två fastlanes, men det blir för dumt att sprinta nu. Som tur är, väljer alla fyra den vanliga banan. Swing-walken är nu svårare än vanligt, de långa repstumparna är utbytta mot korta ”nun-chucks” där du INTE får ta i kedjorna. Det innebär att på några av dem kan du inte ta ett tvåhandsgrepp utan tvingas att gå vidare till nästa. Men jag klarar det och springer om de andra tjejerna som tvingas ta ett extrahinder efter.

14556775_1656759247968186_5391705817299898199_o

foto: mateography

Traverseväggen kommer härnäst och jag är snabbt igenom; bärhinder, simma och sedan kommer sandlöpningen. Nu springer Henriette om mig och snart kommer Hilde. De drygar sakta ut ledningen till mig men jag fortsätter att andas och tar det i min takt, jag vill inte köra slut på benen i sanden. Väggar, bulgarian-bags, irish-table, ring-slide, dips-walk är inga problem för någon utav oss och vi fortsätter framåt mot traverse-rings och dess fastlane peg-walk. Pulsen är hög men jag får bra grepp men det går långsamt framåt, så långsamt att jag i stort sett inte tjänar någon tid på hindret, men jag har fått vila benen.

Henriette och Hilde är först ut i vattnet framför oss och därefter där vi ska upp för ett nät, upp på en bro. De klättrar upp samtidigt med en meter ifrån varandra, där är nätet stramt och jag väljer att klättra upp emellan dem och är först upp. Vi springer tätt ihop mot Sternum-checker, Henriette springer om mig därefter. Nu ser jag ringarna framför mig och jag sätter fart så att Hilde inte hinner före mig, då det bara finns två fast-lane banor. Jag och Henriette är i stort sett synkade hela vägen, vi springer mot balance-beam, jag litar på min balans och ”springer” upp på den och det går fort. Sedan kommer löpningen och Henriette springer om mig, jag tänker att ”det här börjar bli tjatigt”. Vi tar oss över höbalarna och springer mot studsmattan som tar oss ut i ett högt hopp ut i vattnet. Henriette hoppar ut innan mig och vi simmar därefter över till andra sidan. Vi har nu sprungit 5 av 8km när Henriette kommer fram först till Platinum-riggen. Jag tar easy-lane också och är snabbare igenom, ”nu börjar loppet tänker jag” och kryper mig igenom extrahindret därefter. Nätklättring och sedan Flying-monkeybar där Henriette kommer ikapp mig på easy-lanen, vi är klara ungefär samtidigt men jag kan börja springa direkt mot Dragonsbacken. ”ÖKA” tänker jag för mig själv när jag springer mot hindret därefter. Kastar mig i vattnet för att simma ut mot en hög planka med fastskruvade klättergrepp som jag skulle upp för, ringa i klockan och hoppa i vattnet. Simmar upp igen och sätter fart på löpningen innan det är dags för ”bär-hinder”, jag skulle snarare kalla det simma med en stock och putta den framför mig med pannan :D.

Dragonsback. foto: Peta Cook

Midland snubblar jag mig igenom och skrattar lite för mig själv. Jeep-dunkarna och jag känner mig stark när jag möter Henriette och Sara, dem är inte långt efter. Springer vidare, fokuserar för att öka farten i löpningen, nu är det inget att spara på. Spinning-wheelsNinja-jumps och sedan kommer jag fram till nästsista hindret, repklättringen, gör den snabbt och nu är det bara en krypning som jag gör så snabbt jag förmår. Joggar in mot rampen och jag hör publiken skriker, tar med mig den kraften. Bestämmer mig för att testa att springa direkt, jag brukar ta ett andetag men vill se om jag orkar direkt, det hade varit kul. Jag ökar farten mot rampen, tar första steget på den och halkar, nästa, halkar, FAN, fortsätter men tappar balansen och fokusen, men försöker ändå. Inte ens i närheten. Jag glider ner för rampen, joggar lätt ifrån den, går en stund, sneglar bort mot infarten till rampen, ingen, tar ett andetag och springer igen mot rampen. Igen halkar jag i första steget, men inte den här gången, nu ska jag upp och jag trycker kroppen mot rampen och sträcker upp min vänster hand. Chockad, hänger jag nu i rampen med mitt pek- och långfinger, jag nådde, slänger snabbt upp andra handen och drar mig upp för rampen.

14500447_1656760411301403_8209628857427289086_o

foto: mateography

image

Detta var mitt bästa lopp 2016. Jag hade kontroll hela loppet över min egen prestation. Absolut, jag kom inte upp för rampen på första försöket, det var lite slarvigt att inte vila någon sekund innan, men jag kände att jag hade orken, blev förvånad över hur hal rampen var och hann inte placera om kroppen. Men jag var lugn under loppet, jag löpte i min takt, hade kontroll på hindren, men framförallt så fokuserade jag mycket på att hela tiden röra mig framåt. Jag är väldigt bra på att vila någon sekund innan hinder, efter, under för att hämta mig, men jag behöver inte det längre. Den här hösten har kroppen känts ruskigt bra, jag kan äntligen lita på min fot, jag blir snabbare i löpningen hela tiden och ju fler lopp jag kör desto mer rutin får jag.

foto: Mattias Helde/adrenalin.nu

Det är inte för att vara kaxig eller nedvärdera någon annan som jag säger att jag kommer vinna på lördag. Jag ser mig själv som en vinnare, att vinna Toughest mini tour har varit ett mål sedan maj 2015. Jag har jobbat hårt för att göra det och nu är jag så nära. De andra tjejerna är sjukt bra och jag har ett hästjobb att göra för att kamma hem vinsten på lördag, men jag tänker göra det!

Formatet ser ut så att jag startar först på lördag följt av Henriette 35 sekunder senare, Anna 10 sekunder efter henne, Sara 5 sekunder efter Anna, Hilde 15 sekunder efter Sara, Julie 10 sekunder efter Hilde, Siri 10 sekunder efter Julie osv.

dsc02818

foto: Mattias Helde/adrenalin.nu

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s