Förberedelser inför Toughest i Stockholm, Lida

 

Det här loppet handlade mycket om att gå in och göra jobbet. Jag ska det från början så ni förstår.

Sedan ett år tillbaka så hart jag haft känningar i min vänster fot av Plantar fasciopati (plantar fasciit, hälsporre, kärt barn har många namn). Jag har hela tiden haft det under kontroll, inget har varit trasigt, jag har rehabat och stretchat. Men i samband med att jag har ökat löpmängden och intensiteten i träningen så har foten sagt ifrån allt mer. I början på mars så funkade det inte längre och jag började med alternativ träning till löpningen för att vara fit for fight i maj när säsongen drar igång. I samband med det beslutet så kom erbjudandet om att få tävla i USA, ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Vilan sköts upp och efter en vecka med Jonathan, Henriette och David så var jag mer motiverad än någonsin att bli snabbare i löpningen och slutar lyssna på min kropp. Inför Bootcamp challenge 9april så kändes formen riktigt bra men foten superdålig, jag vilar en vecka innan från löpningen och gör ett grymt bra lopp. Formen kändes riktigt bra och jag var smärtfri i foten, men fick lida för det efter istället. Och så här har jag hållt på sedan dess. Jag vet att detta inte är bra, ni behöver inte påpeka det, jag är fullt medveten om riskerna och vad det innebär, jag vill bara dela med mig av min uppladdning inför Toughest i Stockholm 🙂

Efter Toughest i Malmö hade jag rejält ont i foten och bestämde mig för att jag inte får springa alls på två veckor för att ge foten en chans att hämta sig till den 4e juni. Jag börjar nu närma mig 3 månader utan ordentlig löpträning, på 3 månader har jag sprungit ca 2 löpintervaller.

Under de första två veckorna efter Malmö kör jag en del intervaller på spinningcykeln och jag känner mig stark. De två närmsta veckorna till 4e juni så testar jag att springa igen, endast i terräng och i lugnt tempo så känns löpningen bra, jag känner mig stark men klumpig, löpvanan börjar rinna av benen och smärtan är där så fort jag tar av mig skorna. Nu tär det ordentligt på självförtroendet och motivationen men jag envisas om att cykla fram tills det är tävlingsdags.

I tilläg till detta så tar jag examen och börjar på nytt jobb samma vecka som jag ska springa i Stockholm. Min hjärna är smått snurrig och trött vid det här laget, MEN taggad till tusen att springa, jag vet att jag kan prestera ändå. Detta skriver jag inte som en massa ursäkter, jag har inte pratat om min skada tidigare för att detta är mitt sätt att hantera det på. Jag behöver inte prata om det, jag behöver lösa det. Inte sagt att jag gör detta ensam, jag har många i min närhet som hjälper mig och jag är äntligen på väg åt rätt håll.

IMG_0903

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.