TOUGHEST malmö 2 maj 2015

Herregud, vad är det som händer!? Ännu en vinst, som pappa sa ”hur bra är du egentligen!?” 😀 Ja du, en sak är säker och det är att jag är bra på hinder.

Dagen innan loppet rekade jag och min mamma banan, vi gick stora delar av den och kände på de svåraste hindrena. I år har Toughest köpt in den ökända Platinum Rig, (det orangea hindret) där man ska ta sig igenom ringar, rep, monkeybars, kedjor och stålrör. Jag testade den dagen innan och klarade fastlane, alltså den svåraste delen, men det var tungt. Testade den lättare delen och flög igenom. Jag tänkte ”det beslutet får jag ta imorgon”. Jag träffade Siri och Yoie dagen innan, de två som var tippade att komma 1a och 2a det var god stämning och vi pratade lite hinder.

Dagen D är här! 2 maj Toughest i Malmö. Den här dagen har jag längtat, fasat, drömt och slitit för. Jag sprang i mål i oktober på Toughest, Göteborg som 5a när jag startade i tredje startgruppen, då insåg jag att shit jag är ju fan bra på det här. ”Jag vill starta i elitstarten och se vad jag går för, jag vill springa mot de bästa tjejerna i Sverige, sida vid sida.”

Nu är dagen här!! Dagen då jag får ta på mig den gröna elitvästen. Det hela sänds på tv12 med Camilo, lekledaren själv, som kommentator. Grabbarna startar en kvart innan oss och den regerande världsmästare Jonathan Albon tar snabbt täten och vi får se det hela på storbildsskärm.

Sen är det dags för tjejerna. Den regerande världsmästaren Siri Englund, Vinnaren av Toughest mini Tour 2014 Anna SvenssonMaria Welin från Lynx som jag stridit om förstaplatsen dem senaste 3 loppen och andra stora namn står bredvid mig. Jag ställer mig längst fram och går in i min bubbla. Dem presenterar några utav tjejerna men jag försöker att hålla fokusen.

Starten går och jag först ut. Jag blir snabbt omsprungen av Siri och Maria och vi kommer fram till första näthindret. Siri och Maria är snabba som vesslor över hindret och jag kommer ner som fyra eller femma. Direkt ska vi bära säcka på 20-25 kg x-antal meter innan det är dags för sandlöpning. Innan vår första kilometer har vi tagit vårt första över-under-hinder ute i vattnet och är nu kalla och blöta. Då inser jag att jag valde helt fel strumpor som suger åt sig vatten, ”fan, ska man behöva tänka på sånt också ;)” Nu ligger jag fortfarande fyra eller femma, Siri och Maria ligger etta och två med flera hundra meter framför mig. Nu är det mycket platt löpning på sand och gräs med flera små hinder där jag får säkrat min tredjeplats. Vi hoppar ut i vattnet flera gånger och vi får simma i det 10-12 gradiga vattnet. Väldigt märkligt att simma med skor 🙂 I ett av dessa hinder kommer vi fram till ett nät som hänger från en bro där jag kommit ikapp Maria. Nu känns det som vi är med i Gladiatorerna när vi drar oss upp för nätet. Jag kommer upp för nätet först, men Maria springer snabbt om mig igen.

Nu kommer vi snart fram till hindret där toughest har snörat ihop innerslangarna på traktordäck. Siri och Maria går ut först och jag kastar mig ut på däcken i ett charmigt magplask. Det här hindret hade borås action run förra året och jag minns hur jäkla trött jag blev av det. Jag blev trött även denna gång men inte alls på samma sätt, ”då har man blivit vältränad på ett år ;)” Nu kommer vi fram till området med ca 10 st höbals-högar på rad, jag är längre än både Siri och Maria och det går fortare för mig att ta mig över, jag börjar att närma mig dem. Sen kommer löpningen igen och dem sticker ifrån mig. Vi springer förbi flera höga väggar och inclined walls. High walls har ett trappsteg på sig som man kan använda för att hoppa upp till den övre kanten. På de lutande, Inclined walls, gäller det att hålla tungan rätt i mun och trycka ifrån ordentligt och springa upp för väggen. Den påminner mycket om rampen, sikta på den övre kanten och snabba steg upp. Så jäkla nöjd att jag klarade alla väggar på första försöket 😀

Då kommer vi fram till en pir där vi löper hela vägen ut till Net monkey som ändrar dynamiken på loppet. Vi ska klättra uppochner i ett nät, Maria är först ut, Siri tvåa som tappar taget och tvingas simma en straffrunda. Jag kommer dit som trea och tar det väldigt lugnt, klarar hindret och är därmed tvåa. Nu ska vi gå 100-150 meter in till land i det långgrunda vattnet. Fötterna börjar domna av men annars är det lugnt med kylan. Jag vet inte om det är adrenalinet eller att jag är varm i kroppen när jag springer, men jag känner mig fortfarande stark.

Ännu mer sandlöpning innan det är dags för havet igen, Vi promenerar ut mot ringarna som är 100 meter ute i vattnet. Maria är återigen framme först, jag kommer ut som tvåa och glider igenom mitt favorithinder :D. Väl klar ser jag Siri i ringarna, hejar lite på henne och hon hejar tillbaka!! Då är det äntligen lite löpning på en pir (inte sand) och medvind, jag är lycklig, ”oh en kamera, jag kör ett glädjeskutt”. Maria kommer fram först till Platinum rig, hon tar den lätta delen och jag gör detsamma. Jag får en bra sving och är ikapp Maria snabbt. Då kommer jag till nästa steg i hindret, en stång där jag inte får något grepp runt. Handskarna greppar inte!! Jag håller ena handen kvar i ringarna, som jag har perfekt grepp i, vågar inte släppa taget. ”FAN, jag måste få av mig handskarna”. Försöker få av mig dem, men lyckas inte. ”Skit! Jag får försöka” Förgäves, kom två steg sen var det kört. Kollar bakom mig och ser att Siri tagit fastlane och Maria har kommit halvvägs in i den lättare delen. Jag springer svärandes mot straffrundan, kastar handskarna så långt jag kan och plockar upp ett däck. Jag springer straffrundan snabbare än vad jag hittills har sprungit någon annan del av banan. Adrenalinet spruta ur öronen på mig. När jag är tillbaka kryper Maria under ett hinder som är fortsättningen på den lättare delen av Platinumriggen. Jag följer efter. Bredvid oss kommer nu Siri springandes då hon klarade den svåra delen av Platinumriggen och slipper då kryphindret.

Siri etta, Maria tvåa och jag tätt bakom som trea. Nu kommer vi fram till Traverse wall, en snedvägg med hål i för händerna och träklossar för fötterna i början och slutet. Jag får grepp om hindret och det går fort för mig. Färdig vid första hindret så ser jag nästa vägg, kliver av hindret och börjar springa dit. En funktionär stoppade mig och pekar på stången ovanför mitt huvud, då skulle man hänga sig emellan väggarna. Då jag klev av väggen själv, fick jag kliva tillbaka där jag klev av. (Det är här ni hör Camilo säga på tv ”nu trilla Karin ner”) Om detta var rätt eller fel beslut av funktionären kan inte jag svara på, men när jag tävlar så MÅSTE funktionärerna säga vad jag ska göra om det inte är självklart. Detta hinder var inte klart dagen innan så det gick inte att kolla vad man skulle göra, jag har aldrig sett ett liknande hinder förut. Samt att där jag klev av hindret kunde man stå och vila händerna, så jag hade ingen fördel på något sätt. Oavsett, så hängde jag mig snabbt över till nästa vägg som har klossar för händer och långt isär för fötterna och gjorde den väggen ännu snabbare.

Jag springer mot nästa hinder 100 meter längre fram, nu är jag ensam. Jag kliver upp för det höga hindret gjorda av höbalar och fortsätter mot Mudland. De mudland på andra banor har alltid varit väldigt mjuka och mycket vatten emellan. Så jag försöker att hoppa så långt som möjligt över vattnet. Mina fötter möter ett stenhårt underlag med lite vatten och jag hamnar på rumpan. Kliver upp för en lerkulle och hoppar vidare och ramlar några gånger till på rumpan. Därefter kommer jag fram till rören, små rör 1 meter ovan marken. Jag kunde inte sätta upp ett knä i röret för då fick jag inte plats. Gör några tappra försök att ta mig upp innan jag får ta sats och göra ett dyk in i röret. Jag är fortfarande ensam och springer mot över-under-hinder, sternum-check och kommer fram till ett nytt stort hinder Swing walk. Pinnar som hänger i kedjor som snurrar 180 grader innan dem stannar. Här insåg jag efteråt att jag använde fel teknik, jag höll på varsin sida med händerna, så varje gång jag tog ett nytt grepp så snurra stången 180 grader. Väldigt krävande för greppet och stor risk att trilla ner! Nästa gång kommer jag hålla greppet åt samma håll.

Nu kommer det avgörande hindret där jag kan välja det lätta hindret eller svårare, fastlane, Monkeybar eller Flying monkey. Nu ligger jag 200 meter före Siri och som Camilo säger ”nu borde hon välja monkeybar för att köra säkert”. När jag springer fram mot hindret springer Mattias, min lagkompis, bredvid mig och jag rådfrågar han vad jag ska göra. Han säger KÖR! Jag tänker på vad pappa brukar skoja om ”ingen minns en fegis” och det här är chansen att få revansch på Platinum riggen. Jag kör!! Nu ska jag hänga i en stång och svinga mig fram, släppa taget och fånga nästa stång 180cm längre fram. 3 hopp och sen ringer jag i klockan, som Jesper kommenterar, ”det va vinsten”.

Nästsista hindret Dragon’s back är också en favorit, först springer man uppför en vägg och därefter ska man hoppa emellan varje ”låda”. När jag är färdig med det hindret springer jag en bit, tittar mig bakom axeln och ser inte Siri. ”Shit, jag är ensam”. Jag drar ner på tempot inför rampen. Väl framme så skriker alla runt omkring mig och jag vet innan jag startar sista spurten att jag kommer klara rampen 😉

image

imageimageimage

imageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimage

image

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.