2015-04-09 Motbevisa dina inre demoner

Jag kollade på ett avsnitt av Svett&Etikett igår. För er som inte sett det tidigare, oavsett om ni gillar träning eller inte, se det! Jätte härlig kille som heter Kalle Zackari Wahlström som provar olika träningsformer och gör det seriöst. Många liknande program så går programledaren in med en attityd att dem inte kan och gör lite parodi av sporten eller dem själva. Kalle gör verkligen sitt yttersta för att göra sporten rättvis, går in i deras mindset och gör sitt bästa på ett ödmjukt, äkta sätt. Han är inspirerande med sitt förhållningssätt, det är kul att se hur sporterna går till och man blir så otroligt sugen på att testa nya sporter.

I dagens avsnitt testade han på truppgymnastik som såklart ligger lite närmre mitt hjärta. Men jösses vad duktiga dagens gymnaster är och vilka redskap dem har, så häftigt att se. Det som inspirerade mig mest idag var Kalles känsla efter att han testade gymnastiken. Han var inte särskilt bra på det, han tänkte innan han testade, att det här kanske inte är min grej, som han har gjort många gånger förut. Inser någonstans på vägen, för det första hur kul det är att prova något nytt, men också hur glädjen när man klarar av något man inte trodde man kunde, är helt enorm. Den glädjen slår mycket annat man kämpar för. Man bevisar för sina inre demoner att jag är bättre än dem 😀

Den känslan fick jag testa på idag. Oscar, min sambo möter upp mig utanför Vallhallabadet halv sex på eftermiddagen. Jag har köpt en ny badmössa, simglasögon och en sån där näsklämma. Jag hitta en baddräkt som jag fick av min mamma när jag jobba med babysim, som jag alltid hade under våtdräkten, med andra ord syntes den aldrig 🙂 Jag kände mig så liten på jorden, hade ingen aning om hur jag skulle sätta på mig badmössan, baddräkten va alldeles för stor och näsklämman, använder man ens en sån?! Jag kliver ut i simhallen med handduken hårt lindad runt mig och möter upp Oscar. Han ler mot mig med sitt fantastiska leende och jag blir lite lugnare, nu är jag inte ensam i alla fall. Oscar är absolut inget proffs på simning, men han är duktig på att simma och vi börjar testa oss fram.

Målet för dagen var att lära mig att dyka i snabbt, som jag trodde skulle vara det enklaste, men fick bara in en massa vatten i glasögonen. Få in en så snabb vändning som möjligt, provade både sån där kullerbytta och vanlig vändning. Samt, testa crawl. Simning är min Achilles, det enda i gymnastiken i skolan som jag inte fick bra betyg i, jag kan inte ens flyta.

Vi sätter i gång och som sagt så fick jag in en del vatten i glasögonen när jag dök och det blev aldrig bättre. Nya tag imorgon.Kullerbyttan, ja, så mycket poolvatten har jag nog aldrig svalt, näsklämman trilla av och jag rensa det systemet ordentligt många gånger. Fick till det helt okej, men va så ojämn om jag fick till det eller inte så kommer nog bli en vanlig vändning på lördag.

Crawla: jag vet ju principerna bakom det, typ. Så jag testar, jag andas vid varje högerarmtag, får panik många gånger på vägen för att jag inte får tillräckligt med luft. Efter en timmas träning och jämförelser i tid med bröstsim. Så tar jag mina första 75 meter, á 25 meter x 3 i enbart crawl och det var min snabbaste tid (typ med någon sekund, men ändå). Alltså den känslan. Det är helt jävla magiskt att få motbevisa sig själv, inte någon annan, utan det handlar bara om att utmana mig själv och bli bättre än vad jag var tidigare . Jag kanske inte fick till dyket eller kullerbyttan men jag kan fan crawla, inte bra, men jag kan det. Nu vill jag simma mer, det har jag inte velat innan för jag har känt mig så dålig på det. Tankar om hur jag såg ut va så orelevanta, jag va nöjd över min prestation och inget kunde ta de ifrån mig. (Till nästa gång ska jag dock köpa en ny baddräkt :D. För dem som var under vattnet med glasögon när jag dök eller gjorde kullerbytta, fick sig en syn ;))

Så nu är det dags. Ge er på det ni tänkt prova många gånger men inte orkat, vågat, velat! Inga fler ursäkter. Jag lovar, det är så värt det efteråt. Ni kommer komma hem med ett stort leende på läpparna och vara nöjda med er själva. Troligen för att de va galet roligt, ni var bättre på de än var ni trodde och framförallt så tog ni steget och gjorde det!!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s