2015-03-03 Positivism

jag blev så inspirerad av min kollega Filip som har gjort en häftig resa som person, personlig tränare, företagare, vän och i livet. Hans roll på Elite Wellness idag är att han jobbar som Personlig tränare och ansvarig för säljmöten, som han haft idag.

Dagens tema var att vi under 4 veckors tid skulle vid varje: motgång, negativ händelse eller känsla; uppgivenhet, ledsen, arg eller liknande känsla som upplevdes som mindre trivsam. Då skulle vi tänka hur kan detta påverka mig positivt eller medföra något positivt för mig?

Kan låta lite klyschigt, men ju längre tiden går och fler tillfällen jag hamnat i, desto mer förstår jag. Istället för att fastna i en negativ tanke eller känsla, vänd på det, bryt mönstret. Varför känner jag så här och hur kan jag vända det till min fördel!? Det är väldigt lätt att säga att man ska göra det, något annat att faktiskt genomföra det.

Den starkaste upplevelsen av detta upplevde jag i söndags. Klockan elva skulle jag möta upp, passande nog, Filip och hans flickvän på Klätterdomen, tänkte ta bilen då de var nästintill snöstorm ute, men valde cykeln i sista sekunden. Efter träningen ska jag till Filip och Maria och äta lunch hos dem, bestämmer mig för att cykla hem och hämta Dante (hunden). Väl hemma hämtar jag Dante och går ut till bilen, sätter i nyckeln och ska starta bilen, startar den: såklart inte. I första sekunden håller jag mig ganska lugn, tittar på Dante, hur kan jag bli arg när man tittar på dem rådjursögonen. Får be Dante att gå ur bilen och ser hans otroligt besvikna blick. Går in i lägenheten funderar på ”vad gör jag nu” och känner hur jag tappar humöret fullständigt, svär åt bilen, slänger av mig jackan och mössan. Tittar på Dante igen och ser hur han titta på mig med en orolig blick och jag samlar mig. Är det värt att bli förbannad och min hund tror att han gjort något fel. Att min hittills grymma söndag präglas av en känsla av ilska och att jag stannar hemma istället och missar lunchen med vänner. NEJ! Oscars syster tog hand om Dante och jag smida om till min cykelutstyrsel istället och fick ytterligare några mil i benen.

Klockan 17 var jag hemma igen. Jag minns en lyckad klättring, skön cykeldag, grymt god lunch med fina vänner och en långpromenad med hunden när jag kom hem. Jag ringde runt på kvällen och fick tips och hjälp med bilen av min granne, pappa, mamma och Patric. Det fick mig att inse hur fantastiska människor jag har i mitt liv som kliver in och hjälper mig när jag behöver det som mest. Det är det jag tar med mig från den dagen.

Prova! Jag är övertygad om att vid någon händelse i er vardag kommer denna lilla tanke påverka känslan i magen när du går och lägger dig på kvällen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.