Jag älskar utmaningen i att ta sig fram i dessa förhållanden, att anpassa min prestation, mina tekniker efter vädret och allt eftersom min kropp blir allt tröttare. Det är det fina med hinderbanan, du ska alltid vara redo och såpass genomtränad att du måste kunna anpassa dig efter vad som ställs framför dig.

Jag är besviken, förbannad och aningen orolig inför morgondagen. Det var grymma tjejer som slog mig, inget ont om det. Men den känslan jag sprang med i kroppen var inte min. Det är inte så det ska kännas på den absolut viktigaste helgen på året.